Eller, ja, på den här skivan så får vi faktiskt ett par ballader, Lost Woman Blues och Dust and Glass, som visar att Motörhead kan spela blues med de bästa.
Men annars är det fullt blås, som vanligt. Och det är väl det som är så imponerande. Vi kan tro att Lemmy redan skrivit alla möjliga variationer på Ace of Spades, men på det här albumet känns låtarna pigga, vassa, vitala, med spännande knyckar, riff och refränger.
De ovan nämnda balladerna är bland de bästa låtarna, men även röjare som Keep Your Powder Dry, Coup de Grace och Silence When You Speak To Me (motsägelsefull titel?) är riktigt bra.
Produktionen, av Cameron Webb, är ett annat litet underverk. Trots nämnda fulla blås så är instrumenten separerade, ljudet andas och du hör nyanserna. Ta Mikkey Dees trummor - de dånar inte, men är ändå distinkta. Phil Campbells gitarrspel, slutligen, är briljant rakt igenom. Varierat, tufft, snyggt.
Årets bästa skivor: 7. Echoes, Creep
Årets bästa skivor: 8. Originator, Brooke Waggoner
Årets bästa skivor: 9. Adam Ant Is The Blueblack Hussar in Marrying The Gunner's Daughter, Adam Ant
Årets bästa skivor: 10. Stas, Ossler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar