July Flame var albumet som gjorde att jag fick upp ögonen för Laura Veirs på allvar. Då föll bitarna på plats och Veirs fick ihop det här pusslet med countryinfluenser, indieestetik och poprefränger.
Laura Veirs är utan tvekan Americana - dvs. country för folk som gillar The Smiths, enligt Billy Braggs definition. På årets album, Warp and Weft, lyckas hon blanda in allt från gungande friformsjazz (White Cherry) till riktiga poprökare (That Alice, om Alice Coltrane).
Jag är ju också förtjust i hennes ganska oskolade röst som jag inser kan vara en påfrestning om man är musikalisk purist.
Nästan varje spår på den här skivan har en tendens att bita sig fast, enligt ungefär samma mönster - en envist upprepad melodislinga (ofta på gitarr), Veirs röst som slingrar sig över den musikaliska bakgrunden och ett lugnt, sällan påträngande komp i bakgrunden.
Warp and Weft har ytterligare cementerat Laura Veirs position som en högst pålitlig leverantör av kvalitets-Americana.
Årets bästa skivor: 5. Big Big World, Scott Miller
Årets bästa skivor: 6. Aftershock, Motörhead
Årets bästa skivor: 7. Echoes, Creep
Årets bästa skivor: 8. Originator, Brooke Waggoner
Årets bästa skivor: 9. Adam Ant Is The Blueblack Hussar in Marrying The Gunner's Daughter, Adam Ant
Årets bästa skivor: 10. Stas, Ossler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar