Jag har alltid haft ett halvt öra till vad Neko Case pysslar med, men har egentligen aldrig blivit riktigt indragen i en skiva förrän The Worse Things Get, The Harder I Fight, The Harder I Fight, The More I Love You.
Det här albumet är ett minutiöst konstruerat litet mästerverk i den mer poppiga delen av Americanaland. Från de eftertänksamma balladerna med de finurliga texterna till en poprökare som Man ("I'm a man, that's what you raised me to be." Indeed.)
Jag förstår varför Elvis Costello bjöd in Neko Case till sin tv-show, de har lite samma, lätt perfektionistiska drag när de konstruerar sina album. Det är nästan på gränsen till att bli för perfekt.
Jag tycker dock att Neko Cases perfektionism för det mesta är ganska charmerande. Den känns kongenial med den torra humor hon uppvisar i sitt Twitterflöde.
Och det finns en hel del svärta i texterna, som kretsar en del kring brustna relationer, könsroller och Neko Cases egen plats i världen. I'm From Nowhere är kanske mest personlig:
"You say I'm lucky to be here
Then you can maybe take this over
And I'll gladly wear the pants into the next century
Past the scanners with ease"
Årets bästa skivor: 3. Shulamith, Polica
Årets bästa skivor: 4. Warp and Weft, Laura Veirs
Årets bästa skivor: 5. Big Big World, Scott Miller
Årets bästa skivor: 6. Aftershock, Motörhead
Årets bästa skivor: 7. Echoes, Creep
Årets bästa skivor: 8. Originator, Brooke Waggoner
Årets bästa skivor: 9. Adam Ant Is The Blueblack Hussar in Marrying The Gunner's Daughter, Adam Ant
Årets bästa skivor: 10. Stas, Ossler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar