Tryggt och underhållande av Europe

Europe är i en intressant position just nu. Efter sitt 13 år långa skivuppehåll gjorde de comeback 2004 med Start from the Dark. Med den och de efterföljande skivorna har de följt en ganska konsekvent linje, med tung, bluesbaserad rock, i Led Zeppelins och Deep Purples anda. Även om det finns nyansskillnader i exempelvis Secret Society från 2006 och årets Bag of Bones.

Nu får Europe kritikerrespekt i tidningar som Mojo och Classic Rock och har en hyfsad livekarriär i Storbritannien och vissa länder på kontinenten.

Hur är deras ställning i Sverige? Jo, även här finns kritikerrespekten, även om vissa dumhuvuden fortfarande tror att Europe bara är The Final Countdown.

På Hovet på torsdagskvällen är det ganska glest besatt på läktarna och arenan är redan från början avdelad. Kan det ha varit kanske 2 000 människor på plats? Rätta mig någon, om jag har fel. (Expressen hävdar att det var drygt 2 700 personer där.)

Publiken är hårdrockare och Medelsvenssons, medelåldern är relativt hög, skulle jag vilja säga. Några knattefans finns inte kvar, helt uppenbart.

Europe struntar blankt i att arenan är glest besatt och att publiken är hyfsat svårflirtad. De kör en rask 1-2-3-knock med de tre öppningsspåren från senaste skivan Bag of Bones - Riches to Rags, Not Supposed to Sing The Blues och Firebox. Två av låtarna från skivan, Demonhead och Doghouse, är några av kvällens absoluta höjdpunkter.

Men nog är det de gamla favoriterna som får mest publikjubel - Rock The Night får hela golvet att dra nävarna i luften, Carrie är allsångsfavorit och Superstitious sitter som en smäck - från den gravt underskattade uppföljande till The Final Countdown, Out of This World.

Dagen till ära, Luciadagen, spelar Europe också In The Future To Come, en av två låtar som bandet spelade när de vann Rock-SM, nästan på dagen 30 år tidigare (12 december 1982). Från andra skivan Wings of Tomorrow får vi Scream of Anger. Det är väl de två mest udda låtvalen under kvällen.

Det råder inget tvivel om att Europe trivs med tillvaron. De låter sannolikt bättre än vad de gjort någonsin tidigare. (Ett plus till ljudteknikerna som får tristarenan Hovet att faktiskt fungera, ljudmässigt.) Allting är väldigt tryggt, bandmedlemmarna framstår som ursympatiska samtidigt som de spelar prickfritt (kanske hade Ian Haugland en enda riktig miss under kvällen, men det kan också varit något tjall i mixningen). Joey Tempest svingar sitt mikrofonstativ som om han var 30 år yngre.

Tryggt kan vara tråkigt, det är sant. Men jag tyckte det var underhållande hela vägen. Europe hade varit värt ett fullsatt Hovet.