Shawn Colvin är inte särdeles produktiv. Hennes debutskiva Steady On kom för 23 år sedan och hennes senaste skiva, All Fall Down, är bara hennes åttonde studioskiva och då har två av dem (Cover Girl och Holiday Songs and Lullabies) mest bestått av covers.
Colvins lägstanivå är förbluffande hög. Jag håller en handfull av hennes skivor som mina absoluta favoriter, alla kategorier. När jag äntligen fick se henne live, på Debaser Medis för tre år sedan, så var det en stor höjdpunkt.
2012 har varit ett stort år för Colvin. Förutom första studioalbumet på sex år så har hon släppt självbiografin Diamond In The Rough. Boken ska definitivt läsas parallellt med att du lyssnar på All Fall Down. Inte för att skivan är särskilt självbiografisk i sig, men för att det berikar upplevelsen av bägge verken.
All Fall Down är av samma höga kvalitet som Colvin vant oss vid, men jag rankar den ändå snäppet lägre än A Few Small Repairs och Whole New You, hennes två allra bästa skivor. Varför? Tja, kanske för att skivan saknar de där riktiga diamanterna till låtar. Det finns många bra låtar, men ingen Sunny Came Home, ingen Shotgun Down The Avalanche, ingen I'll Say I'm Sorry Now och ingen Wichita Skyline.
Shawn Colvins styrka är att hon gör skivor som håller. Det är ingen risk att du lyssnar på All Fall Down om fem år eller femton år och plötslig tycker att den låter daterad.
Årets bästa skivor: 9. I Bet On Sky, Dinosaur Jr.
Årets bästa skivor: 10. A Different Kind of Truth, Van Halen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar