Det sägs att Ian Hunter fick en nytändning i sin karriär när den gamle vapendragaren från Mott The Hoople, Mick Ronson, kvitterade det jordiska. Det kan säkert stämma.
Säkert är att en artist som varit i hetluften så länge, naturligt nog har både toppar och dalar under en lång karriär och att Hunter för närvarande befinner sig på en formtopp.
When I'm President är en fantastiskt anspråkslös, trevlig och utmärkt liten rockskiva. Det är inte alla som har det lätta handlag som krävs för att leverera en högklassig platta med okomplicerad feelgood-rock. Det får inte bli för seriöst och det får inte bli för lättsinnigt. Ian Hunter klarar avvägningen perfekt.
Titelspåret är bäst, en riktig slagdänga i trivseltempo, men det finns inte en överflödig sång här. Hunter levererar textrader med sin raspiga pratsång medan bandet gungar på som om de spelade på en riktigt trevlig engelsk pub.
Visst kan jag ifrågasätta om When I'm President håller 2013 eller 2017, men just nu är det här förbannat trevlig lyssning.
Årets bästa skivor: 3. Bag of Bones, Europe
Årets bästa skivor: 4. Life Is People, Bill Fay
Årets bästa skivor: 5. Rent förbannat, Ulf Lundell
Årets bästa skivor: 6. Maraton, Alina Devecerski
Årets bästa skivor: 7. Can't Stop, Issa
Årets bästa skivor: 8. All Fall Down, Shawn Colvin
Årets bästa skivor: 9. I Bet On Sky, Dinosaur Jr.
Årets bästa skivor: 10. A Different Kind of Truth, Van Halen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar