Skrivkramp? Enklaste vägen till pengar? Komma runt att skivbolaget äger rättigheterna till ursprungsinspelningarna? Nostalgitripp? Hoppas inte Ulf Lundell upptäcker trenden, då får vi väl fem dubbelalbum till.
Patrick Wolf gör precis som Tori Amos, Suzanne Vega, Jeff Lynne med flera; återanvänder gammalt material. Sålunda får vi exempelvis nya versioner av låtar som bara är ett år gamla; som Bermondsey Street, Together och House (från fjolårets Lupercalia). Men också saker från tidigare i Wolfs karriär, som fram till nu innefattar fem album med originalmaterial.
Sundark and Riverlight kanske har spelats in av alla de orsaker jag nämner ovan, men faktum är att skivan är bra, och kastar nytt ljus över materialet. Jag gillar också det nära, täta men ändå luftiga soundet - det låter som om Wolf spelar alla instrumenten själv, i ett litet rum, väldigt nära mikrofonen.
En av höstens bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar