Redan innan augustilönen kom Ry Cooder med sin Election Special. Minst lika bra och finurlig som fjolårets Pull Up Some Dust and Sit Down, som var 2011 års bästa skiva.
I veckan kom tre andra starka kandidater till årets tio-i-topp-lista:
Cat Power gjorde comeback efter fyra år med Sun och har förmodligen gjort sin mest helgjutna skiva hittills.
Bob Dylan släppte sitt 35:e studioalbum, Tempest. Jag var inte överförtjust i vare sig Together Through Life eller julalbumet Christmas In The Heart, så därför blev jag positivt överraskad av nya skivan. Tempest kan vara en av Dylans klassiker - och det är starkt att ha gjort riktigt klassiska album under sex decennier...
Slutligen kom Mark Knopfler med cd-dubbeln Privateering. Inga revolutioner, men riktigt fin musik. En skiva som mycket väl kan växa när jag lyssnat in mig ordentligt på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar