Ungefär 40 minuter in i Bruce Springsteens lördagsspelning på Ullevi faller konserten in i ett trist avsnitt.
Men det är ett styrkebesked att tristessperioden varar i knappt tjugo minuter (någonstans kring den evighetslånga My City of Ruins) innan Springsteen slänger in The River och Because The Night, och så är vi alla pigga och alerta igen.
Konsertstarten är helt rätt; med Who'll Stop The Rain, The Ties That Bind och Out In The Street. En tidig humörhöjare är I'm Goin' Down.
Avslutningen är så där monumental att man plötsligt fattar att Bruce Springsteen spelar i en helt egen liga. Vi får låtar som Born In The USA, Backstreets, Dancing In The Dark innan det blir dags för en känslosam Jungleland, som en hyllning till Clarence Clemons.
Sedan är det naturligtvis allmänt kaos i sista sången, Twist and Shout. Därefter är det väl ingen som inte förstår alla spaltkilometer som kvällstidningarna publicerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar