I den mån någon känner till Plaskett över huvud taget, så kan jag förstå att man antingen älskar eller hatar hans musik. Han är grabbig, nördig och låter kanske lite väl mycket som en modern Jonathan Richman. (Det skulle kunna vara en olidlig kombination.)
På plussidan så skriver Plaskett bra melodier, återanvänder musikaliska rockklyschor på ett effektivt sätt och rimmar också roligt i sina texter.
Jag hakade upp mig på nya skivan, Scrappy Happiness, och tyckte Joel Plasketts maner kändes ännu mer ansträngda än vanligt. Tills det plötsligt bara lossnade och sånger som Lightning Bolt, Tough Love, Time Flies och North Star satt som en smäck.
Roligare än så här blir inte musikåret 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar