Staffan Hellstrand har en superhygglo framtoning. Lite samma stil som Lars Winnerbäck. Hellstrand vinner SM i "se-ut-som-den-schyssta-musiklärarvikarien".Det kanske verkar som om jag gör narr av Hellstrand. Men det gör jag inte; hans hygglighet är en av hans stora fördelar.
När han har releasekonsert för nya, självbetitlade skivan på Mosebacke, så är kvällens bästa låt Fanfar, där han hyllar vanliga människor som jobbar och sliter och tar hand om sina ungar. ("Verklighetens folk" antar jag att Göran Hägglund skulle kalla dem.)
På Mosebacke blandar Hellstrand gammalt och nytt. De nya låtarna låter bra, men höjer sig inte över tidigare nämna Fanfar eller Du går aldrig ensam och Romeo från Stocksund, två av kvällens övriga höjdpunkter.
Men nya skivan är lika välkommen som alla bidrag från Staffan Hellstrand. Jag har inga tvivel på att tre eller fyra låtar kommer utkristallisera sig som diamanter, precis som det brukar vara när Hellstrand gör musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar