Wilmer X är (nästan) tillbaka

Nisse Hellberg har haft olika faser i sin karriär vid sidan av Wilmer X. Första renodlade soloskivan, Xtrem, var rå och opolerad.

Tillsammans med Per Gessle (i Lonely Boys) och Peps Persson gjorde Hellberg duoskivor som präglades av respektive samarbetspartner.

Från och med Snackbar Blues och framåt har det handlat om rockmusik med rötter i rockabilly, tidig pop och schlager.

Med nya skivan Flod av eld är Nisse Hellberg närmare sitt Wilmer X-sound än på många år. Glider nerför vägen med min blues låter som Om jag mådde så här tjugo år senare. Flera andra spår låter som överblivna Wilmer X-spår.

Det är habilt, men är inte bara positivt. Lite segt blir det, till och från.

Eldkvarns nya skiva kommer i början av november

De berömdas aveny är namnet på Eldkvarns nya skiva, som släpps i början av november. I blogginlägget här kan ni se skisser på omslaget, liksom en skiss till omslaget till den kommande boxen Den goda skörden, som släpps i början av december.

Enligt en intervju i Expressen handlar flera låtar om just Kungsportsavenyn i Göteborg, eller snarare det knarkköp som Per "Plura" Jonsson ägnade sig åt på platsen i mars i fjol.

Jag ska erkänna att jag är kluven över Pluras förvandling till allmän klippdocka i Kändissverige. Jag missunnar honom inte framgångar med tv-serier eller kokböcker. Snarare för att han - som alla andra i samma situation - smetas ut och förminskas. Paradoxalt nog, eftersom exponeringen är större än någonsin.

Vi får hoppas att skivan är bra i alla fall.

Rock And Roll Hall of Fame är ett skämt

Nomineringskommittén i Rock And Roll Hall of Fame fortsätter att göra åtlöje av hela processen.

Medan rockband som Kiss, Motörhead, Iron Maiden, Deep Purple och Black Sabbath (eller Ozzy Osbourne som soloartist) inte har valts in, så nomineras nu discoartister som Donna Summer och Rufus & Chaka Khan, hiphop-artister som Beastie Boys och Eric B & Rakim samt depp-poppare som The Cure.

Jag kan ha åsikter om Guns'n'Roses och Joan Jett & The Blackhearts kvaliteter, men de spelar åtminstone rock, liksom likaledes nominerade Heart.

De mest givna att väljas in torde vara The Faces (särskilt när man väger in The Small Faces). Donovan kommer nog också in på 60-talsnostalgi-meriter. Freddie King kommer in på blueskvoten. Jag känner mig mer osäker på Laura Nyro, War och The Spinners.

Smakprov från Loutallica

Först läckte 38 sekunder, sedan läckte 90 sekunder och nu går det att provlyssna på hela The View, ett av spåren från Lou Reed och Metallicas skiva Lulu.

Det bär mig nästan emot att säga det, men det låter jäkligt bra.

The View by Lou Reed & Metallica

Lundell tvekar om musikkarriären

- Det skulle inte vara så svårt för mig att ställa undan Ulf Lundell, artisten och låtskrivaren. Han har gjort sina 35 år.

Det säger Ulf Lundell i en intervju med TT Spektra, som bland annat Expressen publicerar.

Skälet att Lundell över huvud taget ger intervjuer just nu är nya boken Allt är i rörelse. En bok som naturligtvis tolkas självbiografiskt, men som är en roman, försäkrar Lundell.

Lundell kommenterar också sin utbrändhet, som fick honom att ställa in sin senaste (sista?) planerade turné:

- Det var för mycket i kropp och system som sade att det där ska du inte göra. Det var bara att kasta in handduken. Ibland kör det ihop sig rejält. Det gjorde det då.

I dag, lördag 24 september, signerar Ulf Lundell böcker på bokmässan, i Bonnierförlagens monter B02:02, kl. 14.15-15.15.

Låtlistan till Smashing Pumpkins nya

Smashing Pumpkins släpper nya skivan Oceania i höst. Exakt datum verkar inte finnas tillgängligt än, även om det före sommaren talades om september.

Det sägs ju att Oceanias 13 sånger är en del i 44-spårseposet Teargarden by Kaleidyscope, som bandet redan släppt 10 låtar av, helt gratis på sin hemsida.

På NME:s sajt kan du läsa hela låtlistan.

På Billboards sajt förklarar Billy Corgan varför bandet återvänder till det traditionella albumformatet.

R.E.M. splittras

Efter 31 år tillsammans är det slut; R.E.M. lägger av.

På sin hemsida skriver bandet:

""To our Fans and Friends: As R.E.M., and as lifelong friends and co-conspirators, we have decided to call it a day as a band. We walk away with a great sense of gratitude, of finality, and of astonishment at all we have accomplished. To anyone who ever felt touched by our music, our deepest thanks for listening."

Ett litet tag var R.E.M. - ett egentligen rätt obskyrt band från Athens, Georgia - där uppe bland de allra största. Med albumet Green tog de steget från klubbar till hallar och med Out of Time (och bautahiten Losing My Religion) tog de steget från hallar till stadionnivå.

Jag har sett R.E.M. live fyra gånger - första gången på Göta Lejon, efter Green, andra gången på Sjöhistoriska museet, efter Monster, tredje gången på Globen efter den ganska misslyckade Around The Sun. Fjärde och sista gången blev också på Globen, när bandet fått en nytändning efter 2008 års indierockiga Accelerate.

Bandet avslutar sin skivkarriär (förutom de obligatoriska "postuma" utgåvor som lär vänta) med årets Collapse Into Now. Inget fantastiskt album, men stabilt, bitvis nervigt och spännande. Med bandets berömda integritet fullständigt intakt. Det är en passande punkt.

Här kan du köpa R.E.M:s skivor på Itunes
Här kan du lyssna på R.E.M:s musik på Spotify

Här har du en Spotifylista med 18 av de låtar jag helst minns av R.E.M.

Fel läge

Är det för mycket begärt att Laura Veirs ska utnyttja den storform hon var i när July Flame släpptes i fjol?

I stället för en riktigt uppföljare släpper hon en barnskiva 8 november.

Okej, visst kan det finnas bra skivor med musik för barn, men någonting säger mig att Tumble Bee: Laura Veirs Sings Folk Songs For Children inte är något imponerande storverk.

Jag kanske är orättvis, men jag tror inte det.

Van Halens nya skiva dröjer till 2012

Det fanns förhoppningar om att Van Halens första skiva på 27 år tillsammans med David Lee Roth skulle släppas redan i höst, men så blir det inte.

Skivan är mixad och klar men väntas ändå släppas först nästa år. Bandet letar bolag och Columbia ligger närmast till, enligt Hollywood Reporter.

Carl Johan De Geer minns Tårtan

Vad har ännu inte sagts och skrivits om tv-programmet Tårtan? Tydligen en hel del, eftersom Carl Johan De Geer nu släpper boken Tårtan, 70-talet och jag.

Hittills har jag inte läst en enda artikel om Tårtan där ordet "kultförklarad" inte förekommit, så det är lika bra att även jag får det överstökat.

För mig betyder inte Tårtan något speciellt, annat än att jag fick upp ögonen för både Carl Johan De Geer och Håkan Alexandersson.

Boken kan nog vara kul, inte minst tack vare De Geers summering av erfarenheten: "Jag skrattade hela vägen till kronofogden."

Liten försmak av Loutallica

Om du vill få en 38 sekunders försmak av The View, från Lou Reeds och Metallicas kommande album Lulu så ska du besöka Prefix. Låter det bra? Ja, du, vad kan man bedöma från 38 sekunder?

Freakigt

Jag blir mer och mer utfreakad av Tori Amos nya projekt Night of Hunters (skivan släpps 26 september). Inte nog med att skivan släpps på Deutche Grammophon och är en sångcykel.

Nu har Tori Amos släppt en video via tyska sajten Brigitte där hon mimar till en sång, spelandes på en gigantisk Bösendorfer-flygel (för säkerhets skull med Bösendorfer-loggan såväl ovanför tangentbordet som på sidan av flygeln, så att kameran inte missar den).

Den AEG-reklam som föregår klippet känns helt kongenial.

Elände

Det är lite tragiskt att en man som skrev On The Nickel och Ruby's Arms har förvandlats till en parodi på sig själv.

Med det vill jag ha sagt: lyssna hellre på On The Nickel eller Ruby's Arms.

Tjuvlyssna på Matthew Sweets nya

Här, hos Rolling Stone, kan du tjuvlyssna på Matthew Sweets kommande skiva, Modern Art, som släpps 27 september.

Förutom att skivan har hysteriskt roliga låttitlar - till exempel Oh, Oldendaze och My Ass Is Grass - så låter den lagom psykedelisk och 70-talsflummig.

Detaljerna klara om Florence and The Machines nya

Fram till nu har Florence and The Machines andra skiva varit obetitlad. Nu står det klart att namnet är Ceremonials.

Övriga bandet får finna sig i att stå i skuggan av Florence Welch, som å andra sidan förekommer fyra gånger på omslaget.

Enligt förhandsinformation på Itunes kommer skivan ut en vecka tidigare än aviserat. 31 oktober är nya releasedatumet.

Nya spåret Shake It Out finns nu på Soundcloud, se nedan, liksom (under den låten) hela låtlistan.

Florence + The Machine - Shake it Out by Artur Cunha

Låtlistan ser ut som följer:

1. Only If for Night
2. Shake It Out
3. What the Water Gave Me
4. Never Let Me Go
5. Breaking Down
6. Lover to Lover
7. No Light, No Light
8. Seven Devils
9. Heartlines
10. Spectrum
11. All This and Heaven Too
12. Leave My Body

Nyansrik svärta

Ja, jag har varit lite njugg mot Director's Cut, de omtagningar av gamla låtar som Kate Bush släppte tidigare i år.

Efter nyheten om att Bush i november släpper en helt ny skiva (se inlägget nedan), så blev jag tvungen att lyssna igenom Director's Cut mycket noggrant. Det har jag gjort fyra gånger nu, sedan i går.

Plötsligt händer det (för att låna en reklamslogan), musiken öppnar sig på ett helt annat sätt än tidigare. This Woman's Work, Moments of Pleasure och Never Be Mine - de tre balladerna i mitten av skivan - har en sällsynt nyansrik svärta som inte fanns där i de tidigare versionerna, när Kate Bush var yngre.

Moments of Pleasure är så långsam, så full av atmosfär, att man nästan tappar andan. När kören kommer in, efter 3,45 ungefär, så rycker man nästan till.

Rubberband Girl, med Stones-riffet, är fortfarande rolig. Dock förstår jag nu att den inte är poängen med hela skivan.

Kate Bush släpper helt ny skiva 21 november

Ryktena var sanna, Kate Bush släpper den helt nya skivan 50 Words for Snow den 21 november.

Albumbeskrivningen låter lika flummig som Bush brukar ryktas vara:

"50 Words For Snow will feature seven brand new tracks set against a background of falling snow."

Trots endast sju spår på skivan är den över 65 minuter lång. Jag vet inte om jag ska tolka det som en god eller dålig nyhet.

Låtlistan ser ut så här:

Snowflake
Lake Tahoe
Misty
Wildman
Snowed In At Wheeler Street
50 Words for Snow
Among Angels

Tjuvlyssna på Tori Amos nya

På NPR:s hemsida kan du tjuvlyssna på Tori Amos nya skiva Night of Hunters som släpps 26 september.

Skivan ges ut på Deutche Grammophon och låter också så. Ordet "sångcykel" ligger obehagligt nära till hands. Återstår att se om pretentionerna står ivägen för vad Amoms vill åstadkomma.

Strålande från Cooder

Jag har följt Ry Cooders karriär ytterst sporadiskt. Jag älskade Get Rhythm (titeln från Johnny Cash-låten) som kom 1987 och gillade Cooders bidrag till John Hiatts Bring The Family från 1988.

Hans samarbeten med Buena Vista Social Club, The Chieftains med flera har gått mig helt förbi.

Cooder är helt enkelt så superbegåvad och eklektisk att en enkel själ som jag inte riktigt hinner med.

Men nu har han gjort en skiva som till och med jag begriper. Pull Up Some Dust And Sit Down är politisk, rolig, själfull och vacker, på precis samma sätt som Get Rhythm var.

No Banker Left Behind kunde vara en återfödd Woody Guthrie. Baby Joined The Army är en dyster ballad om den enda utvägen för många fattiga i USA. Avslutande No Hard Feelings är lika vacker som Across The Borderline.

Fler detaljer om Gabriels nya skiva

Med åren har jag kommit att gilla Peter Gabriels fyra första soloskivor alltmer. Jag lyssnar oftare på Peter Gabriel (1-4) än på någon av hans senare skivor.

Gabriel har blivit mindre produktiv med åren. Fortfarande är Up från 2002 hans senaste skiva med originalmaterial. I fjol kom Scratch My Back, med coverlåtar i orkesterversion.

Tanken var att de artister han spelat in låtar av, skulle svara med ett album där Gabriel-låtar spelades. Så har inte skett och därför faller det på Peter Gabriels lott att nytolka sig själv på albumet New Blood som släpps 12 oktober.

Låtlistan är hyfsat förväntad, med favoriter som Rhythm of the Heat, San Jacinto och Wallflower. Säljsuccén So bidrar med hela fyra låtar: In Your Eyes, Mercy Street, Red Rain och Don't Give Up (och vi slipper Sledgehammer i orkesterversion). Av någon anledning är Gabriels kanske populäraste låt, Solsbury Hill, markerad som "bonuslåt". Vilket jag antar innebär att den inte finns med i alla utgåvor.

För komplettister så kommer New Blood också som dubbel-cd, där den andra cd:n innehåller instrumentala versioner.

Hyllnings-cd till Eric Carr

8 november släpps Unfinished Business, en hyllnings-cd till Kiss-trummisen Eric Carr, som avled i november för 20 år sedan.

På cd:n medverkar medlemmar och tidigare medlemmar i Kiss. Skivan innehåller tidigare outgiven musik, liksom liveinspelningar och intervjubitar.

Läs mer här.

Povel på bok

Staffan Schöier och Stefan Wermelin har tidigare bland annat skrivit om Hasseåtage.

Inte underligt att de tar sig an Povel Ramel, som var både en kollega och en förebild för Hasse Alfredson och Tage Danielsson.

Yrke: Povel Ramel är en väldigt finurlig titel. Povel var Povel - varken mer eller mindre. Personligen har jag svårt för de riktigt ordvrängarlustiga Povel-visorna, men kan fortfarande slås av häpnad inför sådana genialiteter som Ta av dig skorna.

"She just said Joe, I gotta go..."

Jag läste just att Kurt Vile gör en cover på Bruce Springsteens Downbound Train på sin nya ep.

Som bekant är Downbound Train en mycket märklig låt. Ett slags grabbarnas motsvarighet till tjejernas gråta ut-filmer.

Till och med Johan Hakelius har hånat låten.

"Det finns dagar då det tjocknar i halsen då Springsteen sjunger Downbound Train", skrev han i denna krönika i fjol. Men Hakelius rättar sig snabbt och konstaterar att den manlige huvudpersonen är en mesig typ som bruden gör helt rätt i att lämna.

Men det är många som älskar Downbound Train, inte bara Kurt Vile. The Smithereens har gjort en cover. Jag gillar Steve Knightleys cover, liksom Raul Malo (finns tyvärr inte tillgänglig vare sig via Itunes eller Spotify).

Men bäst är ju Bruce egen version.

The artist formerly known as blivande storstjärna

Ni kan historien. Ebba Forsberg skulle bli internationell världsstjärna och fick kontrakt med Madonnas skivetikett Maverick.

Det där var länge sedan nu. 19 oktober kommer Ebba Forsbergs femte skiva, Falling Folding Flipping Feeling.

I mina öron lider Forsberg av samma syndrom som många svenska artister som sjunger på engelska; det egna uttrycket och personligheten döljs bakom det främmande språket. Få svenskar klarar av att leverera egenart samtidigt som de sjunger på engelska.

Annars låter det i regel småtrevligt om Forsbergs musik, men det räcker inte till för att det ska bli riktigt intressant.

Hey, we're The Weakerthans

The Weakerthans senaste skiva Reunion Tour kom för fyra år sedan.

Därefter kom en liveskiva i fjol och sångaren John K Samson har spelat in några solosinglar. Plus att bandet kompade Jim Bryson på hans skiva The Falcon Lake Incident.

Nu kommer i alla fall ett nytt livstecken, en dokumentär-dvd som följer bandet på turné genom hemlandet Kanada.

Textbeskrivningen låter skrämmande:

"From vast big-city venues to tiny small-town taverns, this feature-length documentary weaves the band’s special blend of lyrical majesty and blistering instrumentation with unforgettable characters and a rare behind-the-scenes look at the shenanigans that only a touring band would dare."

Jag vet faktiskt ingenting som är tråkigare än att se artister man respekterar SKOJA TILL DET framför kameran, eftersom man behöver fylla ut en 90 minuters dvd. Jag är BRUTALT ointresserad av vad alla mina favoritartister gör backstage.

Omslaget till Lou Reed och Metallicas skiva offentliggjort

Lou Reed har sagt att Lulu, skivan han gjort tillsammans med Metallica, är det bästa han gjort. Om inte rent av "det bästa någon gjort, någonsin".

Men omslaget är faktiskt för djävla fult.

Följ projektet på Loutallicas sajt.

Skivan släpps 31 oktober.

Alla superlativer som finns

Går det att hävda att en skiva som sålt över 40 miljoner exemplar är underskattad?

Nej, självklart inte.

Men jag blir alltid förvånad varje gång jag kör en Rumours-revival. För att vara en vanlig popskiva är den oväntat elegant, smart, sofistikerad, spännande, pigg och intressant.

Och det är väl det som är hemligheten bakom de där 40 miljoner sålda skivorna. Plus naturligtvis ett band som var en levande såpopera. Två kvinnor, tre män och både officiella och inofficiella parbildningar inom bandet.

Fleetwood Macs styrka var - och är - att man har tre bitvis briljanta låtskrivare: Lindsey Buckingham, Stevie Nicks och Christine McVie. (Mick Fleetwoods och John McVies bidrag ligger snarast i att vara bandets solida rytmsektion och ryggrad.)

Mest spelade i augusti månad

Dessa låtar har jag lyssnat oftast på i min Ipod under augusti månad:

1. Ain't No Words For The Things I'm Feeling, The Waterboys
2. Hold On, Tom Waits
3. Sword of Damocles, Lou Reed
4. Johnny Dunder, Stefan Sundström
5. So-So, Brooke Waggoner
6. Man över bord, Eldkvarn
7. Damn This Town, John Hiatt
8. Jag kan inte leva utan dig, Imperiet
9. Anyway The Wind Blows, J.J. Cale
10. Raised All Wrong, Jim Bryson & The Weakerthans