Skamlös pop

Jag hade sorterat bort Patrick Wolf. Hans första skivor var visserligen intressanta, men på tok för ofokuserade.

Och dessutom en massa nonsens om att han egentligen är en varg? (Lycanthropy, som är titeln på hans första skiva, är tydligen namnet på syndromet där en människa tror sig vara varg.)

Nu gör Wolf plötsligt - med sin femte fullängdare - en fullständigt skamlös popskiva med överdådiga arrangemang, stora refränger och melodier som svetsar sig fast i minnet. Om Bruce Springsteen var queer och slog igenom nu, så skulle Born To Run ha låtit så här.

Det är möjligt att Lupercalia bleknar framåt hösten, men just nu är skivan den bästa ursäkten att aldrig stänga av Ipoden.