Halvårsrapport

Årets sex första månader går inte till musikhistorien - ingen kommer säga "Åh, kommer ni ihåg alla klassiker som kom våren 2011" när de summerar tiotalet.

Men visst, om jag ska plocka fram fem skivor som höjer sig över mängden så blir det dessa:

Deep Dark Robot, 8 Songs About A Girl
Linda Perry - låtskrivare till stjärnorna - försöker komma över en olycklig kärlek (tjejen i titeln) och gör det genom att bilda bandet Deep Dark Robot och gå så långt bort från alla topplistor som möjligt. Stökig rockmusik som egentligen borde vara hopplös, men är faktiskt hjärtknipande, eftersom det märks att Perrys engagemang är äkta.

Kajsa Grytt, En kvinna under påverkan
Vrid upp volymen ordentligt och lyssna på årets hittills bästa skiva, ett sant teamarbete mellan Kajsa Grytts nerviga låtar och röst och Jari Haapalainens gnistrande, sprakande produktion. Fem stjärnor av fem möjliga.

J Mascis, Several Shades of Why
I stället för distad elgitarr har J Mascis valt att spela akustiskt på första soloskivan på länge. Effekten är drabbande. Titelspåret är årets bästa låt. Tyvärr håller inte alla tio låtar samma höga kvalitet, men det är en anmärkning i kanten.

Ron Sexsmith, Long Player Late Bloomer
Den gamle Metallica-producenten Bob Rock har gett Ron Sexsmith en elegant produktion. Sexsmith själv har bidragit med ett pärlband av högklassiga sånger. 2011 års snyggaste skiva hittills.

Rolf Wikström, Istället för tystnad
Precis som J Mascis (se ovan) väljer blueskungen Rolf Wikström att vrida ner volymen och i stället försiktigt lyfta fram nyanser och berättelser. 18 nätter, 19 dagar om moderns död är gripande.