Det är otvivelaktigt så att Tom Waits skrivit in sig i den populärmusikaliska historien. Mannen som började som singersongwriter som lånade från både jazzmusiker och beatförfattare.Som sedan valde att vrida sin utveckling i riktning mot teatermusik, Captain Beefheart-lån och gammal träskblues.
I dag föredrar jag att återvända till 70-talets Waits snarare än att lyssna på hans senare verk. Och det är nog till och med så att jag hellre läser om Tom Waits än lyssnar på honom. Därför har jag börjat läsa Lowside of The Road - A Life of Tom Waits av Barney Hoskyns.
Hoskyns har - trots motstånd från Tom Waits och hans fru Kathleen Brennan, som förbjudit (!) många Waitsmedarbetare att tala med Hoskyns - lyckats skriva en biografi som känns rejält genomarbetad. Som tur är har författaren lyckats få flera nyckelpersoner att prata, däribland David Geffen, som tog in Waits på sitt bolag Asylum, Herb Cohen, Waits första manager, och Bones Howe, som producerade en rad av Waits tidiga skivor.
Inledningen, där Thomas Waits växer upp i en förort till Los Angeles, flyttar till San Diego och så småningom utvecklar den karaktär som blir Tom Waits, är fascinerande. Waits är som en svamp som suger åt sig musik, litteratur och vardagsmiljöer. Han sätter sig på caféer, barer och allehanda syltor och lyssnar på gästernas samtal. Han kör runt i bil bara för att samla intryck, bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar