När Ratata existerade hävdade jag till och från att Mauro Scocco är ett geni.Fortfarande håller jag Scoccos soloalbum Ciao! som en av de bästa svenska skivorna som gjorts.
Men i ärlighetens namn är det också den senaste Scocco-skiva som känts riktigt bra, rakt igenom. Efter den har skivorna flutit ihop i ett anonymt töcken.
2007 försökte Scocco förvandla sig till singersongwriter med akustisk gitarr på omslaget till Ljudet av tiden som går. En sanslöst blek insats.
Det återstår att se om Musik för nyskilda, som släpps 25 maj är en nytändning eller det slutliga beviset på att Mauro Scocco blivit helt ointressant som artist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar