Årsbästalistor är ett helvete. När du väl sammanställt listan ser den trist, förutsägbar och meningslös ut. Du får direkt ett kvitto på hur tråkig, oinspirerad och dum du är.
Det är svårt att göra årsbästalistor. En skiva som jag gillade under våren kan vara helt meningslös under hösten. En skiva som känns kul i november kan vara bortglömd i mars.
I årets lista har jag fuskat. Jag har med två skivor som kom 2009. Den ena (Harper Simon) kom visserligen inte ut i Sverige förrän 2010. Den andra... ja, den återkommer jag till.
Innan jag går in på medaljplatserna över årets skivor måste jag dela ut några hedersomnämnanden till skivor som var speciella.
Matt & Kim är 2010 års band för mig. Tyvärr var deras nya, tredje skiva Sidewalks deras hittills minst imponerande. Pröva hellre de två föregående.
Torkel Rasmusson och Kjell Westling gjorde med sin Inte än musik som verkligen saknas. Vindlande, vinglande visor om en vardag i Stockholm.
The The har inte gett ut någon "riktig" skiva sedan 1999 års Naked Self. Men nu återkom Matt Johnson i alla fall med ett instrumentalt soundtrack till filmen Tony samt tolv installationer av sin radioshow Radio Cineola.
Ed Hamell är alltid värd ett hedersomnämnande. Med 15 of 100 gjorde Hamell On Trial som vanligt en bra, om än inte spektakulär skiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar