Jag är ju svag för svenska musiker med rötter i punkrörelsen.Därför har Stina Berge, en gång i tiden trummis i Pink Champagne, mycket gratis när jag lyssnar på hennes senaste skiva, Stina.
Det är inte alltid så tonsäkert, inte alltid så slipat, men det är eget, äkta och bra på ett sätt som gör mig alldeles varm.
"Hellre kramad av gastar än inte kramad alls", sjunger Stina Berge i ett av skivans starkaste spår, Hon ser på mord.
Inte tid att vara rädd låter som brittisk dysterrock á la The Cure eller Echo & The Bunnymen.
Jag rullar ut gatorna är en gråtande pianoballad i samma stil som Kajsa Grytt brukar leverera så fenomenalt.
Efter att ha lyssnat igenom hela Stina ett antal gånger inser jag ju; Stina Berge låter ju som en musikalisk mamma till AK von Malmborg. "Dottern" är lite mer förfinad och urban, men musiken har samma organiska värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar