Efter att ha läst Osäkerhetsrelationen, som kom tidigare i år, och nyutkomna Det barnsliga manifestet kan jag konstatera att Helena Granström har ett väldigt exakt språk. Varje ord känns noga utvalt.
Den tunna volymen Det barnsliga manifestet går fort att läsa, men efteråt kommer en känsla av att jag borde ha läst långsammare och noggrannare. Det är ett slags mättnadskänsla. Orden borde ha tuggats mer omsorgsfullt.
Helena Granström vill att vi "uppvärderar den omognad som är barnets". Det är ingen ny tankegång, men Granström lyckas plöja en egen fåra i den debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar