Det kanske verkar skevt att kalla 5 dagar i augusti för en comeback, men så känns det.Förutom Hjärtats melodi, producerad av nestorn Anders Burman, har Stefan Sundström inte åstadkommit några särskilt minnesvärda skivor under 2000-talet.
Nu är Sundström tillbaka i det slängiga, svängiga gung som präglade skivor som Håhåjaja och Vitabergspredikan.
Nu är också Sabina och Marguerite tillbaka i texterna, vilket också signalerar en återgång till första halvan på 90-talet då Sundström blev känd för en bredare allmänhet.
Om min attityd verkar bakåtsträvande, så får ni förlåta mig. Jag tror bara det är så enkelt att Stefan Sundström hittat tillbaka till det sammanhang där han låter bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar