Många Van Halen-fans är glada att David Lee Roth är tillbaka som sångare i bandet. Men jag tycker personligen att perioden med Sammy Hagar bakom micken är underskattad. (Däremot gillade jag aldrig Gary Cherone.)
Why Can't It Be Love, Poundcake och Dreams är minst lika sköna radiorockhits som Jump.
Album som 5150 och For Unlawful Carnal Knowledge är klart bättre än, till exempel, Women And Children First eller Diver Down.
Men David Lee Roth vinner totalt sett tack vare de två första skivorna och 1984...
Förhoppningsvis blir det turné och nytt album 2011, som jag skrev här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar