Valrörelse. En tung matta av meningslöshet lägger sig över Sverige.
Problemformuleringsprivilegiet, som Lars Gustafsson en gång skrev en hel bok om, har på ett övertydligt sätt kantrat åt höger. 99 av 100 politiska kommentatorer säger att Reinfeldt är bäst, Borg vann debatten. Regeringens förslag är förnuftiga, smarta, taktiskt rätt, väl avvägda, fint formulerade, vackert uttänkta.
Socialdemokraterna, å andra sidan, har förslag som "saknar verklighetsförankring", enligt bland andra arbetsgivarpolitruken Christer Ågren.
Just detta argument är det jag hatar allra mest. Det är nämligen inte rättvist. Det försöker dubbeldiskvalificera motståndarna. "Det förslag du lägger fram är inte bara dåligt, det SAKNAR VERKLIGHETSFÖRANKRING."
Vem vill sakna verklighetsförankring? Vem vill leva i fantasins värld?
Högern har alltid varit mycket för VERKLIGHETSFÖRANKRING. De är så djupt rotade i verkligheten att deras testiklar sitter limmade mot marken.
Jag lovar härmed att rösta på det parti i riksdagen som har allra minst verklighetsförankring. Det är den enda formen av civilt motstånd som återstår i ett land där makthavarna underkänner dina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar