Jag har läst många böcker om Olof Palme, allt från Bertil Östergrens insinuanta Vem är Olof Palme, över Björn Elmbrants bok Palme, Dieter Strands bok Med Palme till Kjell Östbergs omfattande biografi i två delar, I takt med tiden: Olof Palme 1927-1969 och När vinden vände: 1969-1986.Palmedelen, som är skriven av Klas Eklund, i statsministerboxen, har jag dock inte hunnit till ännu. Och nu blir jag lite nervös när förlaget beskriver Henrik Berggrens kommande bok Underbara dagar framför oss - en biografi över Olof Palme så här:
"Detta är den stora, definitiva och internationellt gångbara boken om Olof Palme och hans tid."
Stor och definitiv är väl normalt förlagsskryt, men internationellt gångbar? Verkligen? Palmebiografin som nytt Millenniumfenomen?
Jag är själv lite förbryllad av min fascination över Palme. Hans socialdemokratiska parti var ett ganska maktfullkomligt, obehagligt parti, vilket till stor del berodde på det förment neutrala Sveriges dubbelspel med Nato.
Skickligt manipulerade Palme opinionen mot Vietnamkriget samtidigt som han gjorde allt för att USA skulle begripa att Sverige i realiteten inte bytt sida. IB-affären var ett annat exempel på regeringens dimridåer inför den egna befolkningen.
Jag tror jag är fascinerad av Olof Palme eftersom han är symbol för en annan tid, som var bättre på flera sätt, men också mindre öppen, mindre tolerant, mer inskränkt än dagens Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar