Gösta Ekman borde vara ett tacksamt objekt för en biografi. Farbrorn som inte vill va' stor är skriven av Klas Gustafson och är den första riktiga biografin över Ekman d.y.Gösta Ekman har skildrats tidigare, till exempel i Från Gösta Ekman till Gösta Ekman av Bengt Forslund, men den kom redan 1982 och det har ju hänt saker sedan dess.
När jag läst ut Farbrorn som inte vill va' stor är det ändå med en vag känsla av besvikelse. Kanske beror det på att Gösta Ekmans långa karriär gås igenom nästan film för film, pjäs för pjäs. Känslan av pliktskyldig uppräkning förstärks allt eftersom.
Det är mycket Gösta med i boken. Författaren hade tio sittningar, totalt 23 timmar, med Gösta Ekman under 2009 och 2010. Ändå känns det paradoxalt nog som om det är just Göstas egna tankar som inte lyfts fram tillräckligt.
Det kanske i själva verket är ett gott tecken, skådespelaren som alltid får publiken att längta efter mer. För vem kan säga att Gösta Ekman - nu när han gått i pension - inte saknas på scen, i tv och i film?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar