Skräcken som politikerna borde känna

Jag vet inte om det beror på musiken eller mig, men det är ytterst sällan som någon musik drabbar mig på samma sätt som kunde ske för tio-tjugo år sedan. Jag tittar snabbt igenom 2010 års utgivning hittills och konstaterar att det finns några hyggliga skivor, några riktigt bra. Men det mesta är helt intetsägande.

Om jag får musikaliska kickar nu för tiden så är det nästan uteslutande gammal musik som åstadkommer dessa, från 60- eller 70-talen.

Annat är det med böcker. De senaste åren har det kommit ett antal böcker som jag bara vill jubla över när jag läser. Martina Lowdens Allt, Åsa Linderborgs Mig äger ingen, Sara Stridsbergs Drömfakulteten, allt av Pär Thörn, Elise Karlssons bägge böcker, Johan Jönsons två senaste, Karl Johan Nilssons Död åt Karl Johan Nilsson - och då pratar vi bara om den svenska utgivningen.

Flera av böckerna ovan är utgivna av Modernista, som bör ha mycket kredd för att de hittar nya, spännande svenska författare.

Av utländska författare är det Sofi Oksanen som gett mig de största wow-upplevelserna under de senaste åren.

Den allra senaste wow-upplevelsen i min bokhylla är Kristian Lundbergs Yarden. Lundberg skriver om sig själv och andra arbetare som tvingas ta tillfälliga påhugg - osäkra anställningar, dåligt betalt, dåliga villkor. Skammen att ses som de lägsta i näringskedjan. Eller näst lägsta; arbetslösa, sjukskrivna, papperslösa flyktingar står fortfarande längre ned på den stege som alliansen har gjort det ännu svårare att klättra upp för.

Det är en speciellt sorts skräck, att inte veta varifrån pengarna ska komma till mat, husrum, kläder till barnen. Hur betalar jag nästa hyra? Den skräcken hugger till rakt i reptilhjärnan, och får människor att agera irrationellt. Varför låter sig folk utnyttjas? Om man på något sätt kan få in pengar för att dämpa skräcken, så kan det vara ett bättre alternativ att låta sig förnedras.

Det är inte många politiker som visar att de förstår den här skräcken. Vad känner egentligen den person som får arbetslöshetsersättningen sänkt? Som blir utförsäkrad? Som tvingas ta ett av de jobb som alliansen vurmar för: riktiga låglönejobb utan rimliga villkor.

Sedan pratas det om att folk ska "få mer pengar i plånboken". Visst, för de som har jobb med anständiga löner, så blir det sänkt skatt. Men de lågavlönade drabbas i andra änden - mindre sänkt skatt, högre avgifter på det mesta, mindre trygghet när vård och omsorg säljs ut.

När den här skräcken drabbar allt fler i samhället, så påverkas alla. Vi får klyftor, vi får vi-och-dom-uppdelning, vi får allt mindre gemensamt. Det här vet politikerna, det är det här de vill åstadkomma. Det finns inget som helst intresse från politikernas sida att hålla ihop samhället. De vill riva ned, sälja ut gemensamma tillgångar till riskkapitalister och privata "entreprenörer". Lönerna för de lågavlönade ska pressas ned. Skatterna ska sänkas för de rika. Mer till de som redan har, mindre till dem som har minst. Det är så rättvisan ser ut i alliansens Sverige.