Sångaren är 60 år och orkar spela 27 låtar under tre timmar. (Även om han skojar: "Give me a fucking elevator. I'm fucking 60", när han stapplar upp för scentrappan efter en utflykt till ramperna närmast publiken.) Mot slutet av konserten är han dränkt i svett, såväl skjortan som jeansen är dyblöta.
Dvd:n Live In Hyde Park är ett öronbedövande bevis för storheten hos Bruce Springsteen & The E Street Band. Bandet är en formidabel ångvält som kör över publiken, från inledande London Calling till avslutande Dancing In The Dark. Det är imponerande och storslaget.
Men storslaget är inte alltid... kul. E Street Band är oöverträffade på fullt blås, men ganska dåliga på finlir. Ibland längtar man efter lite mindre bombastiska tongångar. Lite mer variation i stället för en Max Weinberg som dunkar så frenetiskt på trummorna att man förvånas över att de inte går sönder.
På det sättet är Working On A Dream bra, ett under av nyansrikedom jämfört med många andra låtar i Springsteens set.
Till slut är det ändå bara att kapitulera, totalt överkörd av en avslutning som bland annat innehåller Born To Run, Rosalita (Come Out Tonight), Jungleland, Glory Days och Dancing In The Dark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar