Senast jag såg Rickie Lee Jones live var på Nalen 2007, efter temaskivan The Sermon On Exposition Boulevard.Av allt att döma var det mer folk på Berns i mars i år, vilket SVT:s sändning under midsommarafton visade. Tyvärr finns inte sändningen på SVT Play, men om ni har tur så gjorde ni som jag och spelade in konserten.
Eller så ser ni helt enkelt reprisen, på söndag kväll, 27 juni, i SVT1 kl. 22.45.
En annan skillnad mellan Berns- och Nalenkonserterna var att Rickie Lee Jones i år spelade nästan enbart sånger från sin artistiska höjdpunkt, de tre första skivorna som spelades in 1979-1984. Det blir en svårslagen klassikerparad: Chuck E's In Love, The Real End, Pirates (So Long, Lonely Avenue), Youngblood, Weasel and The White Boys Cool, We Belong Together, Danny's All-Star Joint...
Allra mest fantastiskt vore naturligtvis att höra henne framföra dessa sånger med originalmusikerna från skivorna, dåtidens studioelit i Los Angeles. Nu åker hon runt med en basist och en trummis som knappt gör något avtryck i ljudbilden. Trummisen spelar knappt alls. Märkligt.
Alla som såg konserten på tv och blev nyfikna kan ta del av den vassa karriärsammanfattningen Duchess of Coolsville, som innehåller många av klassikerna som nämns ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar