Rolös är bara Ola Magnells tredje skiva på 17 år, och det gick tio år mellan Förlovat land och Vallmoland, som kom 2003.Jag har aldrig varit någon stor Magnellfanatiker, men jag förstår hans rättmätiga plats bland Lundell, Plura, Lasse Tennander, Magnus Lindberg och andra svenska rockgubbar.
Ola Magnells styrkor är underfundighet och eftertänksamhet i både texter och uttryck. Det finns en finess i hantverket. Det bredbenta och grovhuggna får andra ägna sig åt. På det sättet påminner han lite om John Holm.
Rolös är ett lyckat album, det låter verkligen som om spelglädjen varit uppdämd under de sju år som gått sedan senaste skivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar