Delårsrapport för första kvartalet

Årets första månader brukar ge mager skörd i skivhänseende. Desto mer glädjande att januari-mars i år inneburit ovanligt många intressanta skivsläpp. Från och med nu är det dessa skivor som måste passeras när årets bästa-listan ska summeras i december.

Laura Veirs sjunde studioalbum, minimalistiska July Flame, är en given höjdpunkt. Akustiskt, lite avigt och med Veirs skarpa sångröst som nästan skär sig, men bara nästan. Bättre soundtrack till en bister vinter är svårt att tänka sig.

Joanna Newsoms trippel-cd Have One On Me kändes hopplös först. Alla 18 låtarna lät ungefär likadant, alldeles för hippieutsvävande och Kate Bush-iga (för en gångs skull är den liknelsen helt relevant). Men någonting hände efter fyra-fem lyssningar, och nu är Joanna Newsom en omistlig del av 2010.

Bästa svenska skivan är utan tvekan Now It's Dark med Steso Songs. Karolina Stenström kommer att göra mycket bra musik under en, förhoppningsvis, mycket lång karriär.

Hedersomnämnanden till Beth Nielsen Chapman för vuxenrocken på Back To Love och 82-årige Mose Allison för trivseljazzen på The Way of The World, liksom till Mikael Wiehe för Ta det tillbaka.

Måhända är ändå Eels skiva End Times årets hittills allra bästa. Mark Oliver Everett, eller E som han kallar sig, besjunger kvinnan som lämnade och - kanske - världens undergång:

"She is gone now
And nowhere near
Seems like end times are here"

För alla oss undergångsromantiker är det svårt att inte älska John Lennon-pianon, sånger om olycklig kärlek och isolering.

"Well it's a pretty bad place outside this door
I could go out there, but I don't see what for
And I'm happy living in the dark
On the edge of my mind
And it's nobody else's business"