Ett enormt demokratiskt problem

Frukost på helgen betyder att jag har tid att läsa tre ledarsidor. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Dagens Industri. Tre ledarsidor som har olika partibeteckningar men samtliga står till höger om de nya moderaterna.

De 15 största morgontidningarna i Sverige har en borgerlig ledarsida.

En bit framåt dagen blir det dags att läsa kvällstidningarna, varav Expressen står till höger om de nya moderaterna medan Aftonbladet har en s-märkt ledarsida.

Nya röster som tillkommit i debatten är till exempel Newsmill (som jag vägrar länka till), en sajt som i praktiken kapats av Sverigedemokrater, antifeminister och - just det - krafter som står till höger om nya moderaterna.

Min egen politiska ideologi är som bäst svajig. När jag röstade så röstade jag ofta på något slags mjäkliberalt alternativ, jag hade stor respekt för Bengt Westerberg en gång i tiden. Nu röstar jag blankt med gott samvete. Det är egentligen den enda möjliga motståndshandlingen.

I praktiken hittar jag både bra och dåliga saker på bägge politiska kanter. Jag skräms av alla som tror sig känna den enda (sanna, rätta) vägen. Jag avskyr tvärsäkerhet. Jag hatar pajkastningen där allt går ut på att det fula, dumma bortalaget har fel och vi har rätt.

Men det jag känner allra starkast för är att vi har ett demokratiskt problem när bara en sida av saken belyses i medierna. Trots att väljaropinionen ligger någonstans kring 50-50 så är den borgerliga övervikten i medierna totalt förkrossande. Aftonbladets ledarsida kan inte ensam hålla stången mot att de 15-20 största tidningarna i övrigt är borgerliga.

Och om vi pratar hur medierna ser ut utanför ledarplats så är den borgerliga dominansen ännu större. Bilden i media av hur en svensk ska vara är en solid borgerlig dröm: Du ska bo i villa eller bostadsrätt, pensionsspara, köpa aktier. Som kvinna ska du vara mamma, köpa kläder, sminka dig och hålla ihop FAMILJEN. Som man ska du jobba, vara grabbig och ägna dig åt tekniska prylar. Både man och kvinna ska vara kund, inte medborgare.

Det här är en kvävande konformism som medierna målar upp. Ett enormt demokratiskt problem.

Finns det inga ljuspunkter? Visst finns det en större öppenhet för vissa aspekter av olika livsstilar. HBT-personer är mer accepterade i dag än för 30 år sedan. Men även dessa måste anpassa sig för att passa väl in i ett slags livsstilskoncept. Som typecastade skådespelare i en usel film.

Därför är det som att andas in frisk luft varje fredag när ETC kommer i brevlådan. Där finns åtminstone utrymmet för andra åsikter än i de 15 största morgontidningarna och Expressen. Där läser jag om hur medierna gjort sjukskrivningarna till ett problem och om hur tystnaden lägrat sig kring den privata sjukvården i Stockholms läns landsting. Inte ens landstingspolitikerna får veta hur vården sköts.

Men det finns säkert de som tycker att ETC inte borde få finnas. Som vill ha en total åsiktshegemoni. För på den borgerliga kanten tycker man i stället att medierna domineras av miljöpartister och kommunister. Håhå jaja.