Det har varit tunt med kulturupplevelser i veckan, om man undantar läsande av morgontidningarnas kulturbilagor. Ibland önskar jag att jag kunde ha DN- och Svenskanprenumerationer som bara innehöll kulturbilagorna. Jag skulle också vilja kunna köpa bara kultursidorna ur kvällspressen. Men när det gäller kvällspressen skulle jag nog sakna sportsidorna.I helgen som gick började jag läsa Bruno K. Öijers Samlade dikter, den upplaga som kom 1993. (Den senaste Samlade dikter kom 2004.)
Öijers första diktsamlingar från 1973 och framåt är rent elektriska. Inte undra på att han fick ett rockstjärnegenombrott, som lett till flera turnér, senast i fjol.
Jag vet för lite om poesi för att dra paralleller med andra diktare. Det är väl bara att konstatera att Öijers språk känns levande, fräckt, spänstigt, rockigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar