Kompromissprodukt

Rickie Lee Jones förra skiva, Sermon on Exposition Boulevard, var en svårgenomtränglig, motsträvig historia om Jesu liv och lidande. Det säger sig självt att den kommersiella framgången blev blygsam. Jag gillade skivan, tyckte den rent av var 2007 års bästa.

På Balm In Gilead verkar det som om Rickie Lee Jones är fullt medveten om att hon måste återknyta till sitt gamla jag för att sälja fler skivor.

Faktum är att hon inte ens hade haft råd att spela in skivan om hon inte bett fansen om pengar. Jag skänkte själv 50 dollar och får, som alla andra som gav pengar, ett omnämnande i cd-häftet.

Balm In Gilead känns som en kompromissprodukt. Rickie Lee Jones är lite för angelägen att vara till lags, för att det ska bli riktigt bra. Skivan är ändå småtrevlig, allra bäst är inledande Wild Girl, The Moon is Made of Gold (skriven av Jones pappa) och, framför allt, Bonfires.