
Arvidssons böcker är verklighetsflykt av bästa sort. Böckerna om Jan Bertilsson och doktor Gunnar Stenson kunde ha stråk av allvar, med resonemang om medelålders livsleda, ångest och utanförskap, men nu har Arvidsson nästan helt gått över till mys. Mig gör det ingenting, så länge han gör det så skickligt.
Men Arvidsson var också ärligt talat roligare förr. Jag gapskrattade flera gånger när jag läste Enkelstöten och Dubbelstöten, för att nämna några av de tidiga böckerna. Nu blir det mest att man sitter och småfnissar inombords.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar