Svårt med covers

Det är två olika svenska Leonard Cohen-skivor på gång. Delar av "artisteliten" - vilket vidrigt ord - har nyss spelat in en hyllningsskiva till Cohen inför hans 75-årsdag den 21 september. "Eliten" består av bland andra Jan Malmsjö, Jenny Wilson och Bo Sundström.

Den andra skivan, Ta min vals, har Ebba Forsberg gjort. Texterna har översatts/tolkats av Mikael Wiehe. Forsberg och Wiehe har förmodligen fått blodad tand efter Dylan på svenska, som blev en minisuccé.

Men det här med svenska artister som gör covers på utländska artister är svårt. Det blir nästan aldrig bra. Stina Nordenstam spelar naturligtvis i en helt egen liga med sin People Are Strange. En bisarr, utmanande och fängslande skiva. Mikael Wiehe har en gedigen historik som Dylantolkare, inte minst Sakta lägger båten ut från land och hela De ensligas allé. Numera får Wiehe grönt ljus direkt när Dylans folk ska godkänna en översättning.

Rebecka Törnqvist och Sara Isaksson gjorde något eget med sina Steely Dan-tolkningar på Fire In The Hole, även om det hela blev aningen blodlöst utan den sedvanliga skarpa elegans som kännetecknar Steely Dans musik.

Men i övrigt. Nja. Ulf Lundell försökte på Sweethearts. Lovvärt och gulligt, men näst intill meningslöst. Och tvinga mig inte att nämna hans jävla Neil Young-covers.