Till skillnad från de flesta musikkritiker tycker jag Thåström har blivit astråkig när han vridit ned tempot och tonläget i sin solokarriär. Jag har extremt svårt för hans två senaste soloskivor.I våras aktualiserades debatten om vilket av Thåströms två populäraste band som fortfarande håller. Imperiets samlingsbox Silver, guld och misär har också initierat en märklig debatt på Expressens kultursida om det var Broder Daniel eller Imperiet som var posörer. Jag har ingen åsikt, eftersom jag knappt hört Broder Daniel sedan debutskivan.
Den viktigare debatten är: Håller Ebba Gröns respektive Imperiets musik fortfarande? Om jag tvingades välja vilket band jag skulle behålla i min skivsamling så vinner Ebba Grön ganska lätt. Debutskivan We're Only In It For The Drugs känns något daterad, men uppföljarna Kärlek och uppror och Ebba Grön är fortfarande utmärkta. Ebba Grön släppte också några av de bästa singlarna som gjorts i Sverige.
Imperiet då? Första skivan Rasera var egentligen rätt lik Ebba Gröns sista skiva. Lite mer muskler, lite mer musikalisk variation, men uttrycket var rätt likt. Blå himlen blues är den populäraste och mest tidstypiska Imperietskivan, med ett 80-talssound som inte låter helt smickrande i dag. Och Staten och kapitalet är en bättre proggcover än Fred. Imperiets två sista studioskivor, Synd och Tiggarens tal, är rejäla haverier med få förlåtande undantag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar