Bättre än vad kritikerna säger

Jag blev så fascinerad av tidningarnas förutsägbart ljumma inställning till Tomas Ledins senaste skiva 500 dagar om året att jag var tvungen att köpa den.

Jag ska tillägga att jag aldrig någonsin tidigare vare sig ägt eller lyssnat på en Tomas Ledin-skiva. Mina intryck av honom kommer helt från låtar som spelats på tv eller radio.

Tomas Ledin älskas av fansen, men hatas av kritikerna. Kritikerhatet är ett så känt faktum att Dagens Nyheter för några år sedan gjorde en stor intervju med Ledin om hur han upplevde situationen. Jag minns inte riktigt vad han svarade. Förmodligen någonting om att han egentligen inte bryr sig, utan mest lyssnar på vad fansen säger.

Hur låter då skivan? Jo, överraskande mycket som Peter LeMarc, det hade jag inte förstått. Atlantkustens kyliga smekning (vilken titel!) är otroligt mycket LeMarc. Liksom Vår egen sång. Skillnaden mellan LeMarc och Ledin är ungefär som mellan SVT och TV4. SVT och LeMarc tar sig själva på lite större allvar än vad Ledin och TV4 gör.

Musiken är överlag väldigt behaglig, när det rockas så görs det kontrollerat. När det balladas så görs det med ackuratess. En popdänga som Ut på vägarna igen är riktigt catchy. Det är trevligt, och det menar jag utan några som helst negativa undertoner.

Mitt stora problem är texterna. Textrader som "dina bröst var som havets vågor" skär i öronen, liksom sångtitlar som ovan nämnda Atlantkustens kyliga smekning och Medelklassens okrönta kungar.

Men sammantaget är jag positivt överraskad av Tomas Ledin. Vem kunde ana det?