Ibland orkar jag inte med där foträta musikerna som ska sjunga "som i countryns barndom" eller "som den ursprungliga folkmusiken", allting blir så jordigt och rotigt att det känns som att äta kruskakli till frukost, lunch och middag. Alela Diane - fullständigt namn Alela Diane Menig - och hennes musiker spelar akustiskt, men det känns ändå saltare och sötare än många andra försök i folk/country-genren.
To Be Still, som släpptes tidigare i år, är Alela Dianes tredje album och känns just så jordigt och ursprungligt som man kan tänka sig. Mycket gitarr, banjo och fiol. Men hennes röst tillför krydda och flera av sångerna skulle med andra arrangemang platsa hos många mainstreamartister.
Alela Diane kan bli något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar