Nytändning

J.J. Cale har varierat sitt musikaliska uttryck minimalt genom åren. Han låter likadant på Roll On, som han lät på 1971 års Naturally. Just därför märks det tydligt när Cale är laddad och när han är mindre intresserad. Jag tyckte till exempel att skivan Road To Escondido, tillsammans med Eric Clapton, kändes mer som plikt än lust.

På Roll On har låtarna det där självklara, finurliga, enkla svänget. Precis som klassiker som Call Me The Breeze, Crazy Mama eller Cajun Moon. Musiken är tidlös, i ordets bästa bemärkelse. Ingenting att analysera eller orda om i all evighet. Bara lyssna.

Törs vi, törs vi, törs vi - hoppas på en spelning i Sverige?