Kvartalsrapport

Skivåret har börjat rätt lovande. Men efter tre månader har det ännu inte kommit någon riktig kanonplatta som välter undan allt tvivel. Dock flera hyggliga försök, varav jag särskilt vill nämna dessa:

Golem! Citizen Boris
Bästa klezmerpunken i år. Dessutom mer melodiöst, mer hitkänsla. Kan bli ett minigenombrott.

Steve Forbert The Place and The Time
Steve Forbert är rotad och trygg i sitt singer-songwriter-uttryck. All oro för att behöva vara cool är bortblåst. Bästa sortens gubbrock.

Antony and The Johnsons The Crying Light
Antony Hegarty och hans band tar en sväng åt konstmusikhållet. Först var jag skeptisk, men sedan har jag börjat uppskatta den här musikens - faktiskt - unika kvaliteter.

J.J. Cale Roll On
Oföränderlig som få, men också pålitlig som få, rullar J.J. Cale vidare i sitt behagliga, lunkiga tempo. Kanske saknas den där melodin som lyfter albumet över genomsnittsnivån för hans produktion?

Marissa Nadler Little Hells
Sköra sånger med ljusröstad sångerska. Inte nått hela vägen fram, men har intressanta utvecklingsmöjligheter.