Det har gjorts mycket väsen kring att Stig Claesson beskrivs med fel och brister i Nils Claessons bok Blåbärsmaskinen. Jag har svårt att se problemet. Något karaktärsmord är det väl inte, om han faktiskt var på det viset?
Men det är klart att boken är sonen Nils bild av sin uppväxt. Hans syskon skulle kanske skriva en annorlunda bok om sin far. Åtminstone inte identisk.
Det är verkligen ingen smickrande bild som ges. Stig Claesson beskrivs som fåfäng, elak, barnslig, ogin. Under vissa tider en nästan neurotisk vanemänniska. Han behåller exakt samma dagsrutin under större delen av 80-talet.
Den stora boven är alkoholen, och tabletterna. Det är klart att ett missbrukarbeteende är oberäkneligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar