Jag hade aldrig hört talas om Valerie June förrän jag stötte på henne i någon intervju i en av alla engelska musiktidningar jag läser. (Lustigt nog läser jag nu för tiden aldrig några amerikanska musiktidningar, jag tror det beror på att de knappt finns, eller koncentrerar sig helt på hiphop eller topplistemusik.)
Snabbt konstaterade jag att hon släppt ett album i år, The Order of Time.
Där växlar hon mellan släpiga ballader (t ex Long Lonely Road), svävande mystiska epos (Astral Planes) och renodlad soul (Got Soul).
Det är på sina ställen lite väl tillbakalutat kanske, men ändå värt att lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar