Politik är underligt. Det är nämligen de enögdas konst. Den egna sidan har alltid rätt. Den andra sidan har alltid fel.
När Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt får höga siffror för sin popularitet, då heter det att han åtnjuter STORT FÖRTROENDE från väljarna. Grafer ritas, valforskare intervjuas, häcklare får sparka lite på Mona Sahlin. Ledarsidan skriver något myndigt om ledarskap.
Men när Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand är populär så skriver DN (i dagens papperstidning) magsurt att "riksdagsvalet handlar inte om att kora Sveriges mest sympatiska politiker".
Vad beror skillnaden i attityd på? Partipolitik, men också könsstrukturer. Kvinnor kan tydligen inte åtnjuta förtroende, utan endast vara "populära". När svenska folket gillar kvinnor så är det för att de ser trevliga ut och har ett behagligt sätt. När svenska folket gillar män är det för deras egenskaper.
Rena dumheter, naturligtvis. Jag tror svenskarna gillar Fredrik Reinfeldt av precis samma irrationella skäl som de gillar Maria Wetterstrand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar