Simon om sångerna han minns helst

Jag har antingen få idoler eller många idoler. Jag minns inte. Men hur som helst är Paul Simon en av dem jag kallar idol.

I en intervju med Billboard talar Paul Simon om senaste skivan So Beautiful or So What, nya samlingsskivan Songwriter och nästa års jubileumsutgåva och -turné för Graceland.

Den mest intressanta biten i intervjun handlar om vilka låtar han själv lyfter fram ur sin egen produktion:

"He runs down the list: Peace Like a River, from his 1972 debut solo album; The Late Great Johnny Ace, which he wrote after the murder of John Lennon; Rene and Georgette Magritte with the Dog After the War, from 1983's Hearts and Bones ("It was a surrealistic song about a surrealistic painter," Simon says); Darling Lorraine, from 2000's You're the One, which "is one of the best songs I ever wrote, but it's seven minutes long so it never got played on the radio"; and Tenderness, which gospel group the Dixie Hummingbirds recorded with him and preferred over their other collaboration, Loves Me Like a Rock. "I thought that was pretty good for a young guy to write," he says of the recording from 1973."

Det är inte helt uppenbara val för en kille som skrivit Bridge Over Troubled Water, The Sound of Silence och America. För att bara nämna några.

Det är nog ingen slump att två av dem sånger han nämner kommer från det gravt underskattade albumet Hearts and Bones. Ett och annat 80-talistiskt arrangemang för mycket, men sångerna...

Nils Lofgren är tillbaka på egen hand

På förra skivan sjöng Nils Lofgren låtar av Neil Young, en av de två stora profiler han stöttat genom åren. Ni vet vem den andra är.

I november (eller december som i Sveriges fall) släpps nya skivan Old School.

Här kan du provlyssna på nya låten Ain't Too Many of Us Left. Så står det i alla fall, men jag lyckas inte få provspelningen att fungera.

NIN är tillbaka

Nine Inch Nails är ju i pausläge, eller har lagt av. Eller något sådant.

Men Trent Reznor bidrar, i NIN:s namn, till den coverskiva som släpps med musiktidningen Q, där U2:s Achtung Baby uppmärksammas, med anledning av att det i år är 20 år sedan albumet släpptes.

Du kan höra NIN:s bidrag Zoo Station här. Inte vidare värst, om vi ska vara ärliga.

Hösten finaste

Det var bara några dagar sedan jag puffade för den här den skivan.

Det står redan nu klart att Beauty Queen Sister är höstens (hittills) finaste album. Indigo Girls är återhållsamma; vuxna på ett sätt som få artister.

De bryr sig inte ett dugg om att glänsa, skrävla eller föra onödigt oväsen. Värdigt hela vägen, utan att någonsin vara ointressant.

Eldkvarns jättebox släpps 7 december

Om du vill ha 10 cd-skivor, en bok och dessutom ett USB-minne med 550 låtar (!) av Eldkvarn, så bör du köpa Den goda skörden 1971-2011 som släpps 7 december.

Dealen verkar åtminstone bättre än Lundells hemska box med miljontals akustiska demos som kom för några år sedan.

Dessutom har Eldkvarn-boxen ett snyggt omslag med retrokänsla. Förmodligen designat av Kjell Andersson. (Plura ser mer och mer ut som Freddie Wadling.)

Leonard Cohens nya skiva

31 januari sägs vara releasedatum för Leonard Cohens nya skiva, Old Ideas. Releasedatumet figurerar lite här och där, men det verkar inte vara officiellt bekräftat, utan då talas det om "nästa år".

Cohens produktion är tämligen sparsmakad, Old Ideas är det tolfte studioalbumet sedan debuten 1971.

Förra studioskivan, Dear Heather, kom 2004. Å andra sidan har det släppts två liveskivor och oräkneliga samlingsskivor sedan dess.

Provlyssna på Loutallicas skiva

Här på denna sajt kan du, i alla fall just nu, provlyssna på hela Lulu, Lou Reeds och Metallicas gemensamma nya skiva, som släpps 28 oktober.

Maria McKee är tillbaka

Alla ni som undrar var Maria McKee tog vägen efter 2007 års Late December kan sluta undra nu.

Visserligen kallar hon sig "hausfrau" på Twitter, men hon verkar fortfarande vara yrkesverksam. Dock är det måhända lite överraskande att hon nu dyker upp som skådespelerska snarare än sångerska.

McKees make Jim Akin har skrivit och regisserat filmen After The Triumph of Your Birth. Se trailern ovan. Min gissning är att den går "straight to dvd" om den över huvud taget når Sverige. McKee spelar en biroll och har skrivit musiken tillsammans med maken.

Här är filmens Facebooksida

Lyssna på R.E.M.s sista singel

På Rollingstone.com kan du lyssna på We All Go Back To Where We Belong, det som blir R.E.M.s sista singel.

Låten finns också med på Part Lies, Part Heart, Part Truth, Part Garbage 1982-2011, den samlingsskiva som släpps 15 november.

Två ytterligare nya låtar finns med på samlingen.

Provlyssna på Tom Waits nya skiva

Nej, jag var inte helt förtjust i första singeln, Bad As Me, men albumet i sin helhet - med samma namn - låter inte så eländigt.

På Badasme.com kan du provlyssna på Tom Waits nya skiva, som släpps på måndag i nästa vecka, 24 oktober.

Mästerligt av Steve Earle

Jag antar att det fanns brister i kvällens konsert med Steve Earle & The Dukes & The Duchesses. Men jag kan i hastigheten inte komma på några.

En lång konsert kan bli tråkig. Den här hade inte en död stund, utan jobbade sig upp från bra till mycket bra till otroligt bra. Steve Earle hade den goda smaken att låta sina bandmedlemmar, inte minst frugan Allison Moorer, bryta in med egna låtar, vilket skapade en bra balans.

Chris Masterson och hans äkta hälft Eleanor Whitmore, som gör musik under namnet The Mastersons, var speciellt charmiga när de bröt in med en poppig låt á la Rilo Kiley.

Earle själv gav oss de flesta örhängen vi väntat oss; Christmas In Washington, Copperhead Road, Guitar Town, Devil's Right Hand - till och med relativa rariteter som Hard Core Troubadour. Senaste skivan I'll Never Get Out of This World Alive var brett representerad, med Little Emperor som höjdpunkt.

Vad mig anbelangar får Steve Earle gärna komma hit minst en gång per termin.

Releasedatum klart för Eldkvarns nya

9 november släpps Eldkvarns nya skiva, De berömdas aveny.

Det är bandets 24:e studioalbum, om man räknar in den enda skiva som släpptes under namnet Piska mig hårt.

Redan på måndag, 17 oktober, släpps första singeln, tillika titelspåret från albumet.

I december släpps Eldkvarns jättebox, Den goda skörden.

Det är andra gången Eldkvarn samlar sig i boxform. Den första gången var 1991, då Den långa färden släpptes. Mellan de två boxarna har oräkneliga samlingsskivor släppts, nu senast Stans bästa band, en dubbel-cd som kom tidigare i år.

Morrissey är bäst

Det är länge sedan Morrissey gjorde något riktigt bra, musikaliskt, men ibland måste man bara älska honom.

Som till exempel för den här intervjun.

Nytt album av Indigo Girls

Jag ska erkänna att Indigo Girls lyckats gå helt under min radar när de 4 oktober släppte sitt nya album Beauty Queen Sister.

Skivan är bandets 14:e studioalbum och det är rätt att ha höga förväntningar. 2009 års Poseidon and The Bitter Bug var det årets bästa skiva, i mina öron.

I fjol, å andra sidan, släppte de två relativt onödiga skivor, en liveskiva och en julskiva (i princip alla live- och julskivor är onödiga).

Här finns en Billboard-intervju med Amy Ray och Emily Saliers

Patrick Wolf släpper ny ep

Patrick Wolf, som ligger bakom en av årets bästa skivor, Lupercalia, släpper en ny ep 28 november, kallad Brumalia. Detta enligt Consequence of Sound.

Ep:n innehåller sex spår och omslagsbilden på Wolf är uppenbarligen plåtad av Patti Smith.

11 november spelar Patrick Wolf på Debaser i Stockholm.

Premiär för Kate Bushs nya singel

Singeln Wild Man släpps i morgon, tisdag 11 oktober. Albumet 50 Words for Snow släpps 23 november.

Är rocken död del 2

Att Rock And Roll Hall of Fame nominerar Donna Summer, Chaka Khan & Rufus och Beastie Boys är det slutgiltiga beviset: Rocken är död.

Är rocken död eller mer levande än någonsin?

Om du söker på "rock'n'roll" på Wikipedia får du upp en artikel som ger ordet en betydelse som motsvarar den musik som Chuck Berry, Little Richard, Buddy Holly och Elvis kom fram med i slutet av 40-talet och början av 50-talet.

Om du söker på "rock" så får du sannolikt upp artikeln om "rock music", som definieras som en musikstil som utvecklas "under och efter" 60-talet.

Gemensamt för dessa bägge likartade musikstilar är att de inspirerat det mesta av den populärmusik som kommit efter. (Givetvis finns blues, jazz, country, reggae, rockabilly och andra musikstilar också där i bakgrunden till dagens populärmusik.)

Är rocken död? På ett plan är det givetvis inte så, vi fortsätter att lyssna på rock, av artister som är levande och döda. Nutida artister spelar rock, som om ingenting hänt.

På ett annat plan är rocken definitivt död. När musikstilen kom fram och utvecklades som mest, under tre decennier - 1940-1969 - var det en upprorisk musikstil, som stod för det unga mot det gamla. För det nya mot det utdaterade. För det moderna, mot det traditionella. För det fria, mot det förlegade. För det lössläppta, mot det återhållna. Sist men inte minst, för individen, mot kollektivet.

I dag är rocken pensionsmässig. De allra flesta artister som åker runt jordklotet och tjänar mest pengar på rockmusik är pensionsmässiga. Mick Jagger är 68, Paul McCartney är 69, Lou Reed är 69, Chuck Berry är 84, Jerry Lee Lewis är 76 och Neil Young är 65.

Även den generation som kom ur punken, new waven och indierocken är numera i andra halvan av livet. Bono är 51, Michael Stipe är 51, Morrissey är 52 och John Lydon är 55. Sting är 60. Joe Strummer skulle ha varit 59, men dog som bekant redan som 50-åring.

Det innebär inte att ovanstående artister är irrelevanta. I alla fall inte samtliga. Det innebär inte att rockmusiken inte har ett existensberättigande.

Faktum är att, om man ska peka på en vital del av den gamla rockmusiken, så är det Heavy Metal, som ändå har rötterna i blues och tung rockmusik. I dag finns så många undergenrer till Heavy Metal att man raskt går vilse. Antalet undergenrer och band verkar fortfarande öka i explosionsartad takt.

Men vägen framåt handlar inte om rockmusik. Innovativ musik i dag är i princip alltid kopplad till hiphop, R&B eller electronica. Dagens popmusik brukar låna beståndsdelar från alla dessa tre genrer, men gör bitarna mer lättsmälta, så att barn och ungdomar ska kunna ta till sig det hela.

I musikklimatet av i dag finns en gör-det-själv-attityd som påminner om punken, även om musiken som frambringas på synthar och datorer förmodligen skulle få de gamla punkarna att kräkas.

Samtidigt finns det motrörelser eller kanske snarare parallella spår, som drivs av personer som i någon mening är traditionalister. De går snarare tillbaka till tiden FÖRE rocken. Folkmusik, bluegrass, country, visor - det är ingen slump att många av dagens trendiga artister är skäggiga, har rutiga skjortor, spelar bara akustiska instrument och sjunger stämsång. Alla de här artisterna har naturligtvis The Band eller Buffalo Springfield eller Bob Dylan som förebilder. Artister som är födda 20 år efter att The Band splittrades, ser ut som Garth Hudson eller Levon Helm. Det är märkligt.

Att gå igenom årets bästa skivor från några tongivande recensenter pekar i dag på en betydligt större mångfald än för 20 eller 30 år sedan, då allting var tydligare uppdelat i fack. Det finns nästan inga recensenter som bara hyllar den ena eller andra genren. Death metal, electronica och dansbandsmusik kan recenseras av samma person, med nästan lika stor sakkunskap om varje genre. De som fortfarande specialiserar sig håller ofta på med klassisk musik eller jazz. Om du recenserar populärmusik kan du inte bry dig om sådana uppdelningar.

Vad kommer att hända med rocken? Ja, om några decennier är de sista överlevarna från 50-, 60- och 70-talen borta. Det kommer att finnas artister som fortsätter att spela rock och varianter av rock. Men redan i dag står det en museal känsla över rocken. Läs magasin som Mojo och Classic Rock, och det är lätt att förstå vad jag menar.

The Complete Smiths ute nu

Finns det någon rimlig förklaring till att jag just köpt boxen The Complete Smiths, med The Smiths samtliga studioalbum (som jag redan har), liveskivan Rank och de tre samlingsskivorna Hatful of Hollow, The World Won't Listen och Louder Than Bombs (från vilka jag har i princip samtliga spår redan)?

Nej, inte annat än att musik av i dag inte kan ersätta musik från när man var brådmogen yngling i gränslandet mellan tonåring och vuxen.

Lyssna på Peter Gabriels nya

Peter Gabriels nya skiva, New Blood, där han gör covers på sina egna låtar, släpps 12 oktober. På NME:s sajt kan du provlyssna.

Förutom ett något överdrivet fokus på den kommersiella succén So (såväl In Your Eyes, Mercy Street, Red Rain och Don't Give Up finns med), så känns låtvalet rimligt.

Jag har ju väldigt svårt för rock- och popartister som ska blanda in symfoniorkestrar, men de här tolkningarna låter faktiskt helt okej.

Sting firar 25 och 60

I söndags fyllde Sting 60 bast. Och i år firar han också 25 år som soloartist.

För att fira det sistnämnda snarare än det förstnämnda så har Sting nyss släppt en box för nästan 900 spänn. Vi har ju lärt oss att när det lackar mot jul så kommer de vansinnigt dyra boxarna ut på marknaden.

Vi må skratta åt Sting - det finns ingen som utstrålar sådan "pretentious, moi?"-inställning som Sting - men till skillnad från många andra har hans musik visat sig ha kvaliteter som består (åtminstone 25-35 år).

Det är sant att mina kunskaper om Stings senare verk är bristfällig, men de två första soloskivorna The Dream of The Blue Turtles och Nothing Like The Sun är minst lika starka som det genomsnittliga The Police-albumet.

Men om Sting spelar luta igen så tar jag tillbaka det sista.

Magnus Uggla kommer tilbaka

Magnus Uggla gör alltid comeback. Nu gör han det igen.

Här om veckan släpptes nya singeln Gör mig till din man, som låter som ett extremt oblygt försök att komma tillbaka på listorna. Inte för att Uggla brukar göra dåligt ifrån sig på listorna, men det är ett par decennier sedan han var som allra störst.

Den 2 november kommer fullängdaren Innan filmen tagit slut, vilket låter väldigt mycket som en Peter LeMarc-titel. En tankfull Uggla på omslaget, sittandes med ett schackbräde (!) vid sjön, är kanske också några hekto för mycket.

Men varför inte? Jag får behagliga 80-talsvibbar av omslaget, och enligt Ugglas egna ord ska texterna vara lite svartare den här gången. Vi törs nog inte hoppas på en ny Den ljusnande framtid är vår, men i alla fall bättre än på länge?

Falska rykten om ny Springsteenskiva

Bruce Springsteen släpper nya skivan Arcade At Night den 8 november, hävdas i en pressrelease.

Tyvärr är det hela lättgenomskådat. Originalkällan verkar vara ett forum på Comicbookresources.com snarare än Springsteens skivbolag...

I releasen hävdas felaktigt att Clarence Clemons avled i juni 2010. Han avled i juni i år efter att ha drabbats av en stroke.

September månads mest spelade

De här låtarna lyssnade jag oftast på i min Ipod under september månad:

1. Second Hand News, Fleetwood Mac
2. Rubberband Girl, Kate Bush
3. Teeth, The Ettes
4. Värdet av en utsträckt hand, Nisse Hellberg
5. Hallå Hallå (De e som de e), Stefan Sundström
6. Seeds We Sow, Lindsey Buckingham
7. House, Patrick Wolf
8. UR, Alanis Morissette
9. What The Water Gave Me, Florence + The Machine
10. Deuce, Kiss