Ny bok av Ulf Lundell

I september släpps Ulf Lundells 14:e roman, Allt är i rörelse. Att Lundell haft kraft nog att skriva en roman är positivt, med tanke på att vinterturnén ställdes in på grund av sjukdom.

Som vanligt är protagonisten en man i samma ålder som Lundell, som ställer sig samma frågor som - misstänker jag - Lundell själv gör. Förlaget skriver:

"Vad ska han göra med de kommande tjugo åren, den sista akten? Kan han bara fortsätta som förut? Som om det bara är något man betar av. Livet. Eller kan man stanna upp, samla sina erfarenheter, ta det som är värt nåt, göra om, börja nytt, forma ut?"

Enligt förlaget utspelar sig romanen från sensommaren 2010 fram till våren 2011.

Hiatts 20:e skiva

Den 1 augusti släpper John Hiatt sitt 20:e studioalbum, Dirty Jeans And Mudslide Hymns.

På John Hiatts Facebooksida går det att provlyssna på låten Damn This Town, låter helt okej (även om den är oroväckande lik Perfectly Good Guitars - Hiatt kanske har glömt att han har skrivit den...)

Tyvärr har Hiatts produktion alltsedan karriärhöjdpunkterna på 80-talet, varit av högst blandad kvalitet.

2003 års Beneath This Gruff Exterior var ett undantag; helgjuten som få Hiatt-skivor och en av 00-talets bästa skivor.

I regel brukar det finnas ett par, tre låtar på varje John Hiatt-skiva som är värda att lägga på minnet.

Dagens hjältedåd

Stort tack till Söderströms förlag som hittade ett ex (pocket) av Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö. De har lovat att skicka det till mig för den facila summan av 5 euro.

Detta alltså apropå inlägget nedan; Drakarna över Helsingfors är utgången och - uppenbarligen - mycket svår att få tag på.

Vådan av att vara skrake lyckades jag hitta på Tradera.

Levande Helsingforsskildring

Lite sent - boken kom ut 2009 - har jag nu läst Gå inte ensam ut i natten, Kjell Westös avslutande bok i den löst sammanhållna Helsingforskvartetten, där de tre första var Drakarna över Helsingfors (1996), Vådan av att vara skrake (2000) och Där vi en gång gått (2006).

Sviten är prisbelönt, bland annat med Finlandiapriset för Där vi en gång gått.

Tyvärr är det endast den avslutande delen som finns i tryck nu för tiden, i alla fall i Sverige. Drakarna över Helsingfors verkar svår att få tag på till och med på antikvariat och bibliotek. Likaså Där vi en gång gått. Vådan av att vara skrake finns åtminstone hyfsat lätt tillgänglig på antikvariat.

Columbo död

70-talets fredagsdeckare var alltid en ljuspunkt i tv-tablån. Baretta, Kojak, McCloud, McCoy, Cannon, Rockford och - då blev man alltid besviken - Ellery Queen.

Samtliga serier ovan har en sak gemensamt, de överlevde inte 70-talet (ok, Rockford sändes faktiskt även 1980, men inte därefter.) I backspegeln var dessa tv-serier oskuldsfulla och småputtrigt trevliga, även när det handlade om mord, gänguppgörelser och knark.

På 80-talet kom Spanarna på Hill Street och därefter påbörjades utvecklingen som i dag lett till hur många polisserier som helst, varav de flesta tycks vara CSI-relaterade...

Columbo lyckades överleva 70-talet och sändes totalt i 69 avsnitt i två omgångar, från 1971 till 1978 och sedan - mindre regelbundet - från 1989 ända till 2003.

Till stor del berodde seriens framgångar på att Peter Falk - avliden i torsdags, 23 juni - lyckades förkroppsliga en genialt utformad rollfigur. Kommissarie Columbo var slarvigt klädd i en skrynklig trenchcoat, tuggade på en cigarr, verkade förvirrad och ständigt på efterkälken. De brottslingar han jagade var ofta högt uppe på den sociala stegen och tittade med avsmak på Columbo, som någonting katten hade släpat in.

Men Columbo var envis - en egenskap han delade med Falk - och gav sig inte förrän han ställt alla frågor om alla detaljer. Och slutligen satt bovarna där, bakom lås och bom. I regel utan vare sig handgemäng eller skottlossning. Såvitt jag kan minnas håller Columbo aldrig i ett vapen - men jag kan minnas fel.

Hedra Peter Falks minne genom att titta på ett avsnitt av Columbo - på TV4 Guld kl. 18.40 i kväll.

PS: Som många påpekat blev Monk, spelad av Tony Shalhoub, ett slags 00-talets Columbo. Lika underskattad av sina motståndare och lika fixerad vid detaljer. DS

Omslaget till Tori Amos nya

I september släpps Tori Amos nya skiva Night of Hunters, en "sångcykel" inspirerad av klassisk musik. Följdriktigt släpps den på etiketten Deutsche Grammophon.

Huvudpersonen i sångcykeln är en kvinna i ett slocknande förhållande. Enligt Amos är ett av temana på albumet att "jägaren och den jagade bägge existerar inom oss".

Låter det pretentiöst? You bet. Men jag har gott hopp, eftersom hennes två senaste skivor, Abnormally Attracted To Sin och Midwinter Graces, höll mycket hög kvalitet.

Pink Floyd berättar mer om nyutgåvor

Låt mig göra en sak klart: Nyutgåvor av gamla skivor är i regel bara ett sätt att tjäna mer pengar på gammalt material. I 999 fall av 1 000 tillförs ingenting vettigt för lyssnaren. Recensenterna hyllade deluxeutgåvan av Darkness On The Edge of Town av Bruce Springsteen. Jag har fortfarande inte hittat en vettig låt bland det outgivna materialet. Min slutsats är att Springsteen sållade rätt från början.

I höst släpper Pink Floyd remastrade nyutgåvor av sina gamla skivor.

Pink Floyd-komplettister bör redan nu ta ett banklån, för den 26 september släpps skivorna i en sådan kallad Discovery Edition. Det är, så vitt jag begriper, inget annat än remastrade versioner av samma gamla skivor som getts ut tidigare, på vinyl och cd och som digitala filer på Itunes och liknande.

Den 26 september kommer Dark Side of The Moon dessutom i en Experience Edition om 2 cd och en Immersion Edition om 6 cd. Dessa extraskivor innehåller livematerial, alternativa versioner och demoversioner.

7 november kommer Wish You Were Here i samma upplägg - Experience Edition (2 cd) och Immersion Edition (6 cd). Liksom samlingsskivan A Foot In The Door - The Best of Pink Floyd.

I februari går man vidare med The Wall, enligt samma upplägg. Och Nick Mason hotar skinna Pink Floyd-fansen på ännu mer pengar, enligt Billboard.

Vital Lundellspelning

I dagarna släpps Ulf Lundells två senaste liveskivor. Faktum är att Roskilde Orange Stage 2 juli 1999 släpptes via Itunes redan i fredags. Av någon anledning så får Unplugged Solo vänta några dagar, innan den släpps via samma kanal.

Jag hade låga förväntningar på Roskildekonserten, men det bjuds faktiskt på flera guldkorn.

Skyll på stjärnorna görs i en mycket bra version, endast störd av fulla "pojkar längst fram" som skriker att de älskar Uffe. I kvinnors ögon är sällsynt i Lundells liverepertoar, men här får vi den. Uttjatade Chans är trots allt ändå alltid bra, liksom Lycklig lycklig.

PS: Ja, på tisdagsmorgonen släpptes alltså Unplugged Solo på Itunes. DS

Vila i frid, Clarence

Clarence Clemons avled på lördagen, i sviterna efter den stroke han drabbades av förra söndagen.

Clemons var utan tvekan den - efter Bruce Springsteen själv - mest älskade medlemmen i The E Street Band. Ingen annan medlems instrumentala insatser möttes med lika stort jubel. Inte för inte presenterades han alltid sist av bandets medlemmar. I regel kom Clemons också sist ut på scenen, tillsammans med Bruce - under senaste turnén stödd på Bruce, på grund av sin onda rygg.

Frågan är nu: Är detta slutet på The E Street Band? Inte nödvändigtvis. Organisten Danny Federici avled 2008, men bandet fortsatte turnera med Charles Giordano som ersättare.

Det finns en tydlig antydan i Bruce Springsteens uttalande på lördagen, att bandet kommer att leva vidare:

“His life, his memory and his love will live on in that story and in our band.”

Clarence Clemons blev 69 år.

Live-dvd med Rickie Lee Jones

Den 5 juli släpps Live in Stockholm med Rickie Lee Jones, en dvd inspelad på Berns den 7 mars 2010. Konserten har sänts i Sveriges Television och var en riktig höjdpunkt, så dvd-köpet känns gjutet.

Rickie Lee Jones är medveten om att publiken vill höra hennes klassiker från de tre första skivorna, så bulken av låtar kommer därifrån. Men hon adderar sånger från senaste skivan, 2009 års Balm In Gilead, liksom från The Evening of My Best Day (2003). Som ljudfil får vi dessutom höra Falling Up, en av de bästa låtarna från hennes experimentella The Sermon On Exposition Boulevard (2007).

I senaste numret av Mojo intervjuas Rickie Lee Jones, ett ganska gripande samtal med en artist som är smärtsamt medveten om att hon inte på något sätt kan leva på stordåd som ligger 30 år tillbaka i tiden.

Hon berättar en historia om att hon försökte hälsa på Tom Waits - hennes forna kärlek - efter en konsert i Los Angeles, men Waits fru Kathleen Brennan ville inte veta av det.

"I felt bad that... he had to exorcise me from his past, as if I never existed. That hurt. Not on a personal level - but I'm out here struggling in my career; you don't have to paint me so darkly. That's just not fair. /.. / At this point, I just carry a little flag of surrender and forgiveness."

Loutallica?

Först meddelade Metallica på sin webbsajt att de spelat in en skiva tillsammans med Lou Reed, och att inspelningarna var klara.

Nu kommer detaljer, via Rolling Stone, som att skivan innehåller tio sånger, att det är Lou Reed som skrivit låtarna och att inspelningarna skett i Metallicas studio, norr om San Francisco.

Historien blir bara konstigare, eftersom låtarna visar sig vara komponerade av Reed för Lulu, Robert Wilsons uppsättning av författaren Frank Wedekinds historier, som just nu spelas i Berlin.

Och Lou Reed är lyrisk över Metallicas sällskap:

"A marriage made in heaven. /.. / "I knew it from the first day we played together: 'Oh, man, this is perfection, right in front of me.' "


Och Reed behöver onekligen en nytändning, eftersom hans senaste riktiga studioskiva kom 2003. Därefter har han bara släppt samlings- och liveskivor och en skiva med meditationsmusik (Hudson River Wind Meditations). (Och när jag tänker efter är den senaste riktigt bra skivan han gjorde från 1990, Songs for Drella, som han gjorde till Andy Warhols minne, tillsammans med John Cale.)

Varken Lou Reed eller Metallica är knutna till något skivbolag just nu, och det är oklart när skivan släpps.

Omslaget till Melissa Horns nya

Egentligen lite för mesigt för min smak, men jag kan samtidigt inte förneka att Melissa Horn karvat ut en egen liten nisch i svenskt musikliv.

Inte lika mycket indiekredd som Säkert!, inte lika mycket folkmusik som Sofia Karlsson och inte lika visflummigt som Lisa Ekdahl - men ändå en lina rakt in i melodiradion.

Den 14 september släpps Melissa Horns tredje skiva, Innan jag kände dig. Ingenting tyder på några stora avsteg från formeln som fungerat så väl på de två föregående albumen.

Titellåten, som finns tillgänglig redan nu, visar att det är samma recept.

Som sagt, jag hade önskat lite mer sälta, men ibland - när man är på det humöret - fungerar Melissa Horns musik bra som ljudtapet.

Premiär för nya Morrissey-låtar

I går var det premiär för tre nya Morrissey-låtar på BBC Radio.

Action Is My Middle Name (hörs via Youtube-klippet ovan), The Kid's A Looker och People Are The Same Everywhere är högst troligt låtar från Morrisseys nya skiva. Det är oklart vad skivan heter och när den släpps. Av allt att döma har Morrissey ännu inte gjort upp med något skivbolag.

Via Prefix hittar du länkar till alla tre sångerna.

Bänkar mig 3 juli och...

Alla sommarpratare i Sveriges Radio är ointressanta. Utom den fantastiska författaren Beate Grimsrud. Den 3 juli tänker jag bänka mig framför radion.

Okej, 16 juli, då skådespelaren Ann Petrén pratar, kan jag också lyssna. Sara Stridsberg, författare, den 21 juli, är nog också värd att höra på.

USAs förbundskapten Pia Sundhage är Sveriges internationellt mest meriterade fotbollscoach. (Jepp, Svennis har aldrig vunnit OS-guld eller över huvud taget tagit medalj med något landslag.) Den 26 juli borde jag kunna avvara en stund för att höra på henne.

17 augusti vill jag gärna höra musikproducenten Bengt Palmers och hoppas att han drar skrönor om USA-äventyr tillsammans med Björn Skifs. Och författaren Leif GW Persson den 21 augusti kan man ju inte gärna missa.

Men de övriga tänker jag inte höra på.

Big Man på bättringsvägen?

De officiella kommentarerna har varit obefintliga efter uppgifterna om att The E Street Bands saxofonist Clarence Clemons drabbats av en stroke. (Om du försöker gå in på Clarence Clemons officiella hemsida kanske du inte kommer in - besökartrycket överbelastar sajten.)

Men vanligtvis välinformerade Backstreets.com hävdar att Clemons är på bättringsvägen. Låt oss hoppas på det.

Jag ryser vid tanken på att någon slipad studiosaxofonist skulle ersätta Clemons vid kommande konserter. Ingen saxofon brölar som Clemons.

PS: Nu har Bruce Springsteen kommenterat Clemons tillstånd. I ett inlägg på sin sajt skriver han:

"By now, many of you have heard that our beloved comrade and sax player Clarence Clemons has suffered a serious stroke. While all initial signs are encouraging, Clarence will need much care and support to achieve his potential once again. He has his wonderfully supportive wife, Victoria, excellent doctors and health care professionals, and is surrounded by friends and family.

I thank you all for your prayers and positive energy and concern. This is a time for us all to share in a hopeful spirit that can ultimately inspire Clarence to greater heights.

-- Bruce Springsteen" DS

Lindsey släpper skiva på egen hand

Lindsey Buckinghams nya skiva Seeds We Sow är en soloskiva i ordets rätta bemärkelse. Han släpper skivan utan hjälp från något skivbolag.

"Det här kan vara det bästa jag gjort", säger Buckingham enligt Billboard. Seeds We Sow är hans tredje soloskiva sedan 2006.

Lovande start för Miranda

För alla som följt Not Going Out, den brittiska komediserien med Lee Mack i huvudrollen, så är Miranda Hart inget okänt namn. Hart spelade Macks städerska, som oftare slog sönder saker och slöade på soffan än städade.

I den egna sitcomen Miranda, som hade svensk premiär på TV4 Komedi i fredags, visar Hart att hon minsann kan själv. Första avsnittet handlar en hel del om fysisk komedi - Hart är 1,85 lång och har kanske inte exakt den figur som motsvarar idealbilden.

Miranda Hart lyckas driva med sig själv, utan att det känns minsta ansträngt. Extra plus för bra casting med bland annat Sally Phillips från Smack The Pony i rollistan.

Miranda har sänts i två säsonger och en tredje är under planering, liksom en julspecial.

Tom Waits arbetar på nytt album

Att Tom Waits var inne i studion för att jobba fram ett nytt album meddelades i februari. Sedan dess har vi inte hört ett pip.

Nu vet vi i alla fall att han skriver texter. På hemsidan får vi en tjuvkik på en textsnutt som lyder:

"No good you say
Well, that's good enough for me
You're the same kind of
bad as me."

Övriga detaljer kring skivan är oklara.

Hej då, all originalitet

Florence and The Machines debutskiva Lungs var en kommersiell succé samtidigt som den hyllades av kritikerna. Florence Welch kraftfulla röst gav en särprägel åt musiken, som egentligen var rätt trögfotad och banal.

Nu befarar jag att all originalitet sopas bort lagom till andra albumet. Skivbolaget har naturligtvis insett att de sitter på en guldgruva. Och naturligtvis kommer de göra sitt bästa för att trycka in bandet och särskilt Welch i samma mall som all annan musik som ligger på listorna.

Paul Epworth, som producerar uppföljaren, säger till NME att nya skivan blir "a lot less indie and a lot more soulful". Dessutom ska den bli "heavier" än debuten. Ordet "soulful" brukar vara kod för att sångaren/sångerskan ska waila som en idiot och sudda ut alla andra kännetecken.

Den nya skivan har en bruttolista på 16 låtar och kommer att vara färdiginspelad i slutet av juli, enligt Epworth. Releasedatum är sannolikt någon gång i höst.

Ok, I get it

Musiktjänster som WiMP och den där andra, onämnbara, har utan tvivel förenklat tillvaron, och snart kommer Apples Icloud (jag vägrar skriva iCloud).

Jag är fortfarande så stenålder att jag köper mina MP3-or, via Itunes eller annan digital butik. Men WiMP låter mig provlyssna på ny musik. Således läste jag de hyllande recensionerna av Timbuktus Sagolandet och My Morning Jackets Circuital. Provlyssnade sedan.

Men, nej. Jag förstår grejen. Verkligen. Särskilt i fallet Timbuktu. Jag HÖR ju att det är bra. Men det är inte min kopp te.

Jag är så sjukt musikkonservativ just nu att jag knappt kan lyssna på artister jag redan VET är mina favoriter.

Rätt tonträff

Och i går prövade jag att börja läsa den här boken igen, men det gick bara inte. Så i stället började jag läsa Mark Haddons Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.

Den prisbelönta romanen från 2003 är rätteligen hyllad. Huvudpersonen, 15-åriga Christopher Boone, har av allt att döma någon form av autism. När grannens hund Wellington mördas med en högaffel börjar Christopher utreda händelsen.

Under utredningen kommer Christopher inte bara mördaren på spåren, utan får reda på en hel del hemligheter om sin egen familj.

I bokform håller sig denna berättelse på rätt sida om pekoralets gräns. Men den planerade filmen riskerar nog att bli i sockersötaste laget.

Falsk tonträff

Jennifer Egans A Visit from The Goon Squad har blivit hyllad och prisbelönt, bland annat med ett Pulitzerpris. Till och med DN recenserade boken, utan att den givits ut på svenska.

Bokens huvudpersoner, Bennie och Sasha, är verksamma i musikindustrin. Två småhandlare som blivit uppköpta av ett storbolag och numera är gravt desillusionerade. Bennie är impotent och Sasha är kleptoman.

Med åren har jag blivit gravt känslig för när en bok klingar falskt. Det är precis vad A Visit from The Goon Squad gör. Jag vrider mig när författaren beskriver musikbranschen. Inte för att någonting kanske är sakligt fel, men för att det känns... fejkat.

Således lade jag boken åt sidan efter 50 sidor.

Klassiker som lever och har hälsan

Paul Westerbergs senaste mer publika skiva var soundtracket till den tecknade filmen Open Season, som kom 2006. Därefter har han hunnit släppa ett antal egenutgivna album och låtar via sin sajt.

Westerbergs bestående arv är nog ändå de skivor som The Replacements lämnade efter sig, inte minst Pleased To Meet Me från 1987.

Det är ingen överdrift att säga att skivan är en klassiker. Det mesta annat som gavs ut 1987 har jag slutat lyssna på för länge sedan, men Pleased To Meet Me snurrar i min Ipod med jämna mellanrum.

Sånger som IOU, Alex Chilton, Skyway och Can't Hardly Wait är bland de bästa som skrivits.

VNV Nation släpper nytt

Jag upptäckte inte VNV Nation förrän deras senaste album, Of Faith, Power And Glory, från 2009.

I september kommer uppföljaren, Automatic. Bandet skriver på sin sajt:

"The album has been in production for a while and so far it looks to be an incredibly energetic and anthemic release (and then some)."

Övriga detaljer om albumet är bandet förtegna med, än så länge. Det blir även en turné, datum i Sverige är ännu inte spikade, men bokaren jobbar i alla fall på datum i "Skandinavien".

Preliminär låtlista för Smashing Pumpkins nya skiva

Som bekant släpper Smashing Pumpkins ett "album i albumet" i september, nämligen Oceania, som är en del av 44-låtarsprojektet Teargarden by Kaleidyscope.

Nu har Billy Corgan, via Twitter, släppt en preliminär låtlista för Oceania.

O/
Pale Horse
Panopticon
The Chimera
Four Winds Chime
Glissandra
Inkless
My Love Is Winter
Special K
Pinwheels
Oceania
Violet Rays
Quasar

"All titles are subject to change", noterar Corgan. Det är inte helt säkert att O/ är en av titlarna, det kan lika gärna vara något mystiskt avdelartecken som Billy Corgan använder.

Plaskett släpper rariteter

Den 14 juni släpper Joel Plaskett en samling med sällsynta spår - demos, b-sidor, tidigare outgivna låtar med mera.

Emergencys, false alarms, shipwrecks, castaways, fragile creatures, special features, demons and demonstrations är ju en lysande titel för ett sådant album. Skivan kan förbeställas här.

Plasketts senaste skiva är annars trippeln One, Two och Three, som kom 2009.

Mest spelade i maj

I maj lyssnade jag oftast på dessa låtar i min Ipod:

1. Lightning Strikes, The Smashing Pumpkins
2. Jag klarar mig ändå, Kajsa Grytt
3. Jag älskar dig, jag saknar dig, Rolf Wikström
4. Secret Love, Stevie Nicks
5. In Another Time, Sade
6. Flower of The Mountain, Kate Bush
7. Some Postman, Molly Lewis
8. Discoverer, R.E.M.
9. Dixie Flyer, Randy Newman
10. Sequestered In Memphis, The Hold Steady