Hur är det att ta steget längst fram på scenen, när du stått ett par steg bakom Nisse Hellberg, Stefan Sundström, med flera? Det vet Stefan Björk, med färskt soloalbum och en sprillans ny singel i bagaget.
1983-1990 var Stefan Björk basist i Wilmer X och därefter har han synts i Stefan Sundströms kompband, Diamond Dogs, med flera konstellationer. 2018 tog Björk steget till soloartist, genom att släppa singeln Är du lycklig nu? – en hyllning till avlidne gitarristen Robert ”Strängen” Dahlqvist.
Kör du bara solo nu eller är du också med i något band?
- Jag kör bara solo, nu för tillfället. En del trodde att vi hade ett band som vi kallade Boba, Stevie, Björken, Kleerup. (Anders ”Boba Fett” Lindström, Stevie Klasson, Stefan Björk och Andreas Kleerup.)
- Vi har gjort några spelningar och det var väl meningen att det skulle bli något slags band av det, men det ligger lite grann på is.
Vad fick dig att ta steget till att bli soloartist?
- Jag har alltid haft några låtar som legat, men jag har inte haft självkänslan, att det håller.
- Men plötsligt satt jag på mitt lantställe och skrev en låt och sedan spelade jag upp den för Peter Henriksson, som spelar gitarr för Hellsingland Underground, som är ett fantastiskt litet band.
- Han sade: ”Vad är det där, Stefan?” ”Jag vet inte”, sade jag. ”Det är något jag skriver på.” ”Fan, det är skitbra, fortsätt!”, sade han.
- Och det var det som blev Är du lycklig nu? som jag skrev om ”Strängen”.
- Plötsligt fick jag lite självförtroende. Du vet den där grejen, man ska lägga fram något på bordet, ”Det här har jag gjort, det här står jag för.” Plötsligt bara kom det, sent i livet, förstås, men någon gång ska man göra det.
Och sedan blev det helt album – Stefan Björk fick med sig gamla kollegor som Ola Nyström (gitarr, Weeping Willows), Surjo Benigh (bas, Ulf Lundell m fl), Robert Eriksson (trummor, Hellacopters m fl) på skivan. Låtarna är tio Stefan Björk-original, såväl text som musik.
Vad var din ambition med albumet, Va vet du om det?
- För det första ville jag uttrycka mig på svenska. Svenska språket har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det är mycket känslor.
– Är du lycklig nu? och Blues i Morjanå hanterar sorg efter folk som har försvunnit på vägen. Det är mycket kärlek och sorg.
- Jag ville måla min egen tavla och jag fortsätter med det. Det ligger säkert tio låtar som inte är inspelade.
Hur känns det att köra solo – bra eller läskigt?
- Nej, det är läskigt, men samtidigt känns det fantastiskt bra. Vi gjorde en spelning i Malmö precis när plattan släpptes, men sedan kom pandemin.
- Man står där; ”Det här har jag gjort, det här har jag skrivit, de här orden tror jag på, jag sjunger dem till er.” Det är en helt annan känsla.
(Intervjun fortsätter nedanför videon)
Nu har du släppt singeln Lycklig, en Reeperbahn-cover, varför ville du spela in den?
- Det är en av de absolut bästa svenska singlarna.
- Jag satt hemma, förkyld, och scrollade på Facebook. Sedan såg jag att det var Olle Ljungströms dödsdag. Jag satte mig och spelade den rakt av, filmade och lade ut den på Facebook.
- Och då såg Torsten Larsson (producent för Olle Ljungström) det där. ”Det här är svinbra, Björken, kan du gå in i en studio och spela in den med två mickar.”
Torsten Larsson satte ihop Björks egen inspelning med musikbakgrunder som spelats in för Olle Ljungström och resultatet blev den Stones-gungiga versionen av Lycklig som finns ute nu.
Pandemin har satt stopp för det mesta i år, hur ser planerna ut för 2021?
- Nu handlar det också om pengar, men jag har tre låtar som ligger halvfärdiga i studion hemma hos Ruben Engzell.
- De ska jag göra färdigt, de tre blir det första som kommer att släppas, förhoppningsvis efter nyår någon gång. Men jag vill spela in mer, jag har låtar som ligger.
- Nytt album vet jag inte, det känns som att den formen är förlegad. Snarare singlar eller möjligtvis en EP.
Vad lyssnar du själv på, har du några svenska artister du vill tipsa om?
- Ossler kan man alltid lyssna på. Jag lyssnar alltid på Thåström. Christian Kjellvander...
- Micke Herrström ska man alltid lyssna på. Micke Herrström Skelett! Han gör verkligen sin egen grej, det är lite mer elektroniskt.
- Eric Palmqvist kan jag också rekommendera.
- Och Kleerup.
Stefan Björk avslutar med en reflektion om en karriär i dagens musikklimat.
- När man varit om hela 80-talet och sedan hållit på och spelat med Sundström och så där. Sedan ska man göra något eget. Då är det nog väldigt viktigt att man inte lägger upp för höga förväntningar och tror att det ska vara som när man spelade för 800 personer på Ritz. Tiden har snurrat på och musikklimatet ser helt annorlunda ut än när jag jobbade som mest...
Lyssna på Stefan Björk på Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar