Docenternas basist Larry Lövgren har skrivit många av bandets mest klassiska låtar – Utan dig, Söderns ros, Varma öl och kalla element, Alla helgons dag, med flera. Men han kan inte tänka sig att sitta och skriva låtar hela dagarna, utan väntar hellre på inspiration. 2021 kan det bli ny musik både på skiva och på scen.
I mina öron har Docenterna alltid låtit väldigt ”egna”, utan uppenbara influenser från någon annan. Hur kommer det sig?
- Dels kom vi från lite olika håll. För mig var det mycket 60-talsgrejor, Beatles, Stones och Kinks, när jag var yngre. Sedan när vi började spela, så lyssnade jag en hel del på sånt som är bortglömt nu, som Electric Light Orchestra och Yes. En del jazzrock och liknande.
- Joppe (Pihlgren, gitarr/sång) kom in, inspirerad av modsvågen, med The Who, och sedan även The Jam och sådana. Det var mycket powerpop.
- Och vi var inte speciellt bra på att spela, så det blev att gruppen skapade sig ett eget sound. Det blev en egen summa av de här individerna.
- Textmässigt var det inspirerande att det kom artister som sjöng på svenska, Pugh och så. Även svensk progg.
Hur började du själv skriva låtar?
- Bensin i blodet till exempel – då pluggade jag litteraturvetenskap och vi övade på att skriva utifrån olika versmått. Jag tror att det är hexameter som Bensin i blodet är på: ”Motorn viskar melodier i mitt öra...”
- Bleka lampor vita ben var också en dikt jag hade skrivit. Det var så jag tog med mig det. Ett språkligt intresse, att uttrycka saker.
Nu har ni hållit på i 40 år...
- Ja, lite drygt. Jag var kompis med Joppes och Krickes (Pihlgren, trummor) storebrorsa, som hette Mats Pihlgren. Vi hade olika band.
- Vi hade ett band som hette Baba Johnsson. Det var en av bandmedlemmarnas moster som hette Baba Johnsson.
- Vi köpte en folkabuss och skrev Baba Johnsson på sidan och sedan åkte vi på en Europaturné. Vi drog iväg, sju personer, med instrument på taket. Först åkte vi till Roskilde och fick spela på en liten scen. Sedan åkte vi till Hamburg, för att Beatles varit där, och fick spela även där på något litet ställe. Jazzfestivalen i Montreux... Men sedan sprack det, vi blev osams.
- Och sedan blev det bandet Aktiespararnas årsmöte, som sedan blev Docent Död, och sedan Docenterna.
Om du tittar tillbaka, vad är skillnaden mellan låtskrivaren Larry Lövgren när ni började och nu, drygt 40 år senare? Ser du någon tydlig utveckling?
- Det är inte så jättestor skillnad. Det är samma metod. Det börjar ofta med någon idé om vad en låt kan handla om – en textidé eller några strofer. Det går på ren magkänsla hela tiden.
- För min del tyckte jag att jag peakade lite på skivan som heter På lyckliga gatan. Den kändes väldigt inspirerande. Där finns till exempel en låt som heter Statyetterna faller. Det var i samband med att Berlinmuren föll, då statyer också föll. Men då tänkte jag, att på ett privat plan, då är det små statyetter som faller i stället...
- Det är ofta ordlekar och någon företeelse som känns intressant.
- Det handlar ofta om att man känner sig inspirerad i stunden. På lyckliga gatan spelade vi in i Malmö, vi hängde runt i parkerna och det var trevligt, helt enkelt.
- Mitt låtskrivande är ganska lite svett, det är mer inspiration än transpiration.
Dina texter är nästan alltid intressanta. Om jag gör en slarvig uppdelning så tycker jag de antingen är små historier som berättas eller så är de mer ”ett gäng smarta ord”..?
- De texter som är som en berättelse är lite roligare, de ligger lite högre på min egen skala. Sedan blir det ibland låtar som är lite bagatellartade, mer av en klackspark. Ibland ses vi lite som ett skojband, vi har den sidan. Därför är vi kanske svåra att sätta i ett fack, när vi blandar skoj och allvar. Men egentligen är jag ganska nöjd med den balansen vi har.
- Till exempel, vi var i Malmö och folk sade ”han tror att han är King Arne”, någon som tror att han är lite ball. Och då blev det en låt: ”Om du var King Arne för en dag...” Det betyder inget, men det blir en låt av det.
- Och sedan har vi en sådan låt som Söderns ros. Det är lite kul att göra en låt där man beskriver någonting och uttrycker en känsla.
(Intervjun fortsätter nedanför videon.)
Trots att du skrivit mängder av klassiska låtar så är du självkritisk...
- Det är nästan alltid något som skaver, att man inte riktigt är nöjd. Till exempel - på skivan På lyckliga gatan finns en låt som heter Hjul av stål. En countryaktig låt, en slags roadmovie när man åker runt i Sverige. Men titeln är Hjul av stål och det är egentligen fel, för då åker man väl tåg? Och i låten åker man nog bil... Jag når inte riktigt ända fram...
Nämn några av dina egna låtar som förtjänar mer uppmärksamhet!
- På På lyckliga gatan finns det 3-4 låtar som jag är riktigt nöjd med – Kärleken lämnar stan, Statyetterna faller och Svårt att hitta hem. Även Hjul av stål. Jag tycker de är rätt schyssta.
- Även Bara ett stenkast härifrån, som Mats Möller sjunger... ”Det är lugnt i kväll på pizzerian, ägaren har somnat i ett hörn...” Jag var nöjd med texten och känslan.
- Hejdå natt på senaste skivan (Kritstrecksränder och missiler) är jag också nöjd med, textmässigt
(Intervjun fortsätter nedanför videon.)
70-75 procent av Docenternas låtar är Larry Lövgrens – exempelvis klassiker som Söderns ros, Utan dig, Alla helgons dag, Bensin i Blodet, Varma öl och kalla element, Vanligt folk...
Men du är inte lika förtjust att själv stå vid sångmicken?
- Utgångsläget är nog egentligen att Joppe sjunger låtarna och sedan är det vissa låtar som han inte passar för eller låtar som jag själv vill sjunga. Men jag sjunger lite ogärna, faktiskt. Jag är inte jätteförtjust i min sångröst.
Ni dyker upp med jämna mellanrum, men det kan gå några år när det är tyst?
- Ibland är det bara att det händer saker. Kricke bodde i Japan i några år, och nu bor han i Schweiz. Joppes fru dog för några år sedan, då hade vi också ett uppehåll.
- Den musiken vi spelar är inte på tapeten riktigt... powerpop är inte det som gäller.
- Men samtidigt har det varit mer folk på våra spelningar de senaste 5-10 åren, om man jämför med för kanske 15 år sedan. Vår egen åldersgrupp har vuxna barn nu, så de kan gå på fler konserter.
- Eftersom vi varit lite sparsamma så har vi inte slitit ut allting. Och vi kör inte bara nostalgitrippen, utan ska vi spela så vill vi ha gjort nya låtar också.
Hade ni några planer för pandemiåret 2020?
- Nej, vi hade inget planerat för sommaren. En del handlar om att Kricke bor i Schweiz. Det är lite absurt att vi är ett gammalt punkband och han kan bara vara i Sverige ett visst antal dagar på grund av skatteskäl...
- Vi gjorde en spelning på en femtioårsfest i september, men det är det enda vi haft.
Under 2021 kan det dock bli både turné och eventuell ny musik? Finns planerna?
- Ja, fast ganska löst än så länge. Men ambitionen finns där, när vi träffas och pratar om det. Men vi får se.
OM LARRY LÖVGREN SOM LÅTSKRIVARE
Hits som Bensin i blodet och Utan dig är en del av det folkhemssoundtrack som präglat mig och många andra ur Måndagsbörsen-generationen.
När 500 mil spelade med Docenterna stod det också snabbt klart att Larry inte bara är en sjuhelsikes bra låtskrivare utan också sjuhelsikes trevlig.
/Anna Charlotta Gunnarson, 500 mil
Där ser man. Jag som alltid trott att Mats Möller skrev Alla helgons dag.
SvaraRaderaDet är Larrys text och Larry och Mats Möller har skrivit musiken ihop. (Enligt vad Larry sade till mig under intervjun.)
Radera