Årets bästa skivor: 7. c/o jorden, Hansson de Wolfe United

Musikvärlden var mindre förr, innan internet. När Hansson de Wolfe United slog igenom 1979, med sitt första album, så blev det raskt någonting som alla musikintresserade behövde ta ställning till. Du tog del av ny musik via SVT eller via Sveriges Radio. Punkt. Så även de som inte gillade Hansson de Wolfe United visste i alla fall att de fanns.

Nu är musikvärlden oändligt mycket större, mycket mer mångsidig, men också mer fragmenterad. De olika inriktningarna har sällan någon anledning att bekymra sig över varandra.

I dag är det de närmast sörjande som vet att Hansson de Wolfe United tidigare i år släppte sitt nionde album, c/o jorden. Och den skaran består såklart enbart av oss som följde gruppen under deras genombrottsår.

Har Hansson de Wolfe United någon relevans på 2020-talet? Musikaliskt är c/o jorden på samma nivå som de tidigare skivorna, exempelvis har vi den evige Jonas Isacsson på gitarr även här, precis som på de klassiska skivorna. Lorne de Wolfes röst är aningen bräckligare, men lika särpräglad som förr, i sin pratsång.

Låtmaterialet är starkt, texterna präglas av åren som gått och den oroliga omvärlden. Apokalypsen ligger långt bort är en talande titel, som syftar mer till att lugna oroliga själar än att vara en sentens grundad i fakta.

Jag har egentligen bara en anmärkning mot skivan, och det är att omslaget är det fulaste som Hansson de Wolfe United har presterat i sin karriär.

Årets bästa skivor: 8. Teeth Marks, S.G. Goodman
Årets bästa skivor: 9. Dentures Out, The Proclaimers
Årets bästa skivor: 10. Huvva! tredje sviten, Merit Hemmingson