Tänk att det nu för tiden är så sällsynt med denna typen av rak svensk rock? Och att det ändå var en, nästan, dominerande genre under så många år?
Frida Franzén har gjort en skiva, Visdom om år, som låter som om hon hade upptäckts av Kjell Andersson på EMI 1978. Gitarr, bas, trummor och traditionella rocklåtar med vers och refräng. Hon kallar själv sin genre för tantrock.
Det mest avancerade som händer är att vi får lite blås och lite körer. Det finns en enkelhet och ett slags skönhet i den approachen. Och om du i dag gör en vanlig rockplatta så står du ut, i ett landskap där alla antingen går vilse i maskinparken eller tänker att de måste inkorporera så många olika genrer som möjligt.
Det skadar naturligtvis inte heller att Frida Franzén, mitt i det standardrockiga, har en egen röst och skriver bra låtar. Jag har många favoriter på den här plattan, framför allt Tänk efter, Stadsprivilegier och Det som är vårt.
Från den här utgångspunkten kan Frida Franzén åstadkomma en solokarriär som djupnar och vidgas.
Årets bästa skivor: 8. Teeth Marks, S.G. Goodman
Årets bästa skivor: 9. Dentures Out, The Proclaimers
Årets bästa skivor: 10. Huvva! tredje sviten, Merit Hemmingson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar