För två månader sedan hade jag inte ens hört talas om David Keenan. Han var förband till Counting Crows på Filadelfiakyrkan i oktober och framstod som en småtrevlig trubadur.
Senaste skivan Crude, som kom ut kort därefter, är ett riktigt fynd. I någon mån årets gladaste överraskning på listan.
Det säger någonting att skivan, till skillnad från Keenans två tidigare album, inte ens finns på de vanliga streamingtjänsterna. I stället får du köpa skivan via Bandcamp.
Och Keenan har här gått tillbaka till sin inre irländske trubadur - han är från Dundalk - och förlitar sig mestadels på sin röst och sin akustiska gitarr. Han har uppenbart inspirerats av alla de stora namnen från ön - Christy Moore, Van Morrison, Shane MacGowan etc. - utan att egentligen låta som någon av dem.
Skivan sprudlar av både kompositions- och framförandeglädje, man riktigt hör hur Keenan får lägga band på sig, för att inte sväva ut i stream of consciousness-texter i tolv minuter.
Höjdpunkterna är många, om jag ska nämna två så är det Raving Towards Byzantium, en duett med Junior Brother, en annan irländsk artist värd att kolla upp, samt den raka rockaren Back To The Pavement. Två olika uttryck som bägge visar spelglädjen på den här skivan.
Årets bästa skivor: 7. c/o jorden, Hansson de Wolfe United
Årets bästa skivor: 8. Teeth Marks, S.G. Goodman
Årets bästa skivor: 9. Dentures Out, The Proclaimers
Årets bästa skivor: 10. Huvva! tredje sviten, Merit Hemmingson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar