Under årets julhelg har jag lyssnat en hel del på
Ulf Lundell, framför allt
På andra sidan drömmarna och liveskivan
Bosnia, bägge som av en händelse utgivna 1996.
Det fick mig att gräva lite djupare i Lundells diskografi och sammanställa tre olika spellistor, från olika tidsperioder, grovt räknat 70-tal, 80-tal samt resten... Listorna innehöll sådana mängder med låtar, att jag därefter inspirerades att sätta ihop en särskild lista över Ulf Lundells - enligt mitt tycke - tjugo mest underskattade låtar. En så klart subjektiv lista, men likväl; jag tycker att dessa sånger borde få större lovord.
Här finns inte hitsen. Här finns inte de utslitna livefavoriterna. Men här finns låtar som till och från har spelats live, ofta till jubel från konnässörerna och en axelryckning från övriga i publiken.
Du hittar länkar till respektive låt här nedanför och längst ned i detta inlägg hittar du länken till den fullständiga spellistan, på Spotify.
Listan är ordnad i tidsordning. Du kan lyssna i den ordningen om du vill, det ger en känsla för Ulf Lundells utveckling genom åren. Eller så kan du lyssna med random-funktionen, så att du får en helt egen ordning varje gång...
(Från Vargmåne, 1975)
"Jag har alltid gillat den där frasen 'På gatorna står folk och tuggar korv och tippar fel'. Korven är densamma och Tipsextra rullar vidare för vilken säsong i ordningen." Så skriver Ulf Lundell själv i häftet som medföljer (dittills) karriärsammanfattande boxen Livslinjen, 1975-1991. Det kan tyckas vara en beskrivning som är "beside the point" av en fin kärlekslåt tillägnad Marie-Louise (som sannolikt hette så i sången, för att det rimmade på "fryser till is").
Ulf Lundells debutalbum lider en aning av sångarens egen orutin. Låtmaterialet finns där, men sångaren Lundell låter spänd och något tagen av stundens allvar. Då kommer jag och värmer dej är dock bara fin.
(B-sida på singeln Bergets topp, 1978. Finns även utgiven på, till exempel, Preskriberade romanser 1978-1981, 1981)
Ulf Lundells första singel gavs faktiskt ut först 1978, hela tre år efter debutalbumet
Vargmåne. Den spelades in under "brinnande turné" som Lundell själv har uttryckt det. A-sidan är
Bergets topp och B-sidan, den akustiska balladen
Sista porten, om ett möte med en okänd man vid ett krogbord. Som en novell av en av alla de där manliga författarna som Lundell har idoliserat genom åren. Eller av hans generationskamrat,
Klas Östergren.
Ulf Lundell har tröskat igenom oräkneliga akustiska ballader, med de vanliga standardackorden, under de snart femtio år han har varit aktiv som skivartist. Men här, i Sista porten, lyckas han hålla lyssnarens koncentration uppe i åtta minuter. Det säger någonting.
(Från Ripp Rapp, 1979)
Här befinner sig textförfattaren i färd med att ta "färjan i natt, till Rosornas ö, på akterdäck, med en flaska vin". Det är en skakig relation som skildras - "inte ens du kunde hitta någon frälsning" är en signifikativ textrad.
På
Hav utan hamnar, samt
Rom i regnet, fick vi fin bakgrundssång av
Eva Dahlgren, som hade skivdebuterat så sent som året före.
Ripp Rapp är överhuvudtaget ett album som jag har uppvärderat starkt, efter att länge, av något skäl, sett det som lite lättviktigt. Visst innehåller det några trötta rocklåtar och den hemska rockdiscon
(Oh la la) Jag vill ha dej men på det stora hela är låtmaterialet väldigt starkt.
(Från Ripp Rapp, 1979)
Om Hav utan hamnar ändå är hyfsat välkänd i Lundells repertoar så är Stjärnorna i princip totalt bortglömd, trots att den stänger Ripp Rapp. Den hamnar aldrig på några samlingsskivor och har, mig veterligen, aldrig spelats live. (Rätta mig gärna om jag har fel, jag har begränsat med tid och resurser att göra research.)
Det är något drömskt i den värld som Lundell målar upp i texten, han klyver den blanka ytan med sin kropp och ligger på botten och stirrar opp, på stjärnorna. "Jag fann min väg till stjärnorna till sist", är en textrad som beskriver en man som gjort en livsresa som har kostat på.
Kompet är endast stråkar och piano (möjligen spelat av Lundell själv, det låter så).
(Från Längre inåt landet, 1980)
Den livsglada fantasten Lundell fick nu alltmer stå tillbaka för grubblaren Lundell. "Jag är som ett skadat djur som inte kommer ur sin gyllne bur. Ett liv i ensamhet, det är allt jag vet", sjunger Lundell i Så mycket äldre.
Ensamheten var mer själslig än faktisk. Lundell var vid den här tiden ständigt omgiven av familj, band och entourage. Längre inåt landet spelades in i Ridge Farm-studion i Surrey, söder om London. Där står Lundell mitt bland hela sällskapet och sjunger att han är ensam och att han inte vet om han vill bli så mycket äldre.
Ironiskt nog spelade Lundell låten på senaste sommarturnén - 42 år efter att låten gavs ut.
(B-sida på singeln Snart kommer änglarna att landa, 1981)
Natt hade annars haft premiär som suggestiv konsertöppnare på Längre inåt landet-turnén, 1980. Då endast med Lundell och Niklas Strömstedt, på piano, innan övriga bandet stövlade in.
Lundell har, några enstaka gånger, spelat
Natt live, även efter 1980. Till exempel på
Tyrol, 2005.
(Från Kär och galen, 1982)
"Jag är förhäxad, förbryllad inför denna gåta som heter kvinna", skriver Lundell i texthäftet till Livslinjen 1975-1991-boxen.
Kvinnohyllningarna har blivit många genom åren, och Lundells kvinnosyn har som bekant varit hett omdebatterad, inte minst i ljuset av hans förhållanden med långt yngre kvinnor.
Poängen med just den här låten är faktiskt främst Hasse Olssons snygga Hammondorgelslingor.
(Från Sweethearts, 1984)
Ulf Lundell var bränd efter jätteframgången med Kär och galen. Att han ville skruva ner hysterin några snäpp visade han genom att i mars 1984 ge ut en coverskiva, utan särskilt publikfriande låtval.
Leonard Cohens Famous Blue Raincoat blir en lågmäld, mörk ballad - men fin. Som vanligt är jag glad åt att Lundell omplacerar låten till Stockholm - "Stockholm är kallt, men det här är mitt hem".
"Vi ses nån gång, i en blommande park", sjunger Lundell, men det låter som om det snarare blir på en begravning.
(Från 12 sånger, 1984)
Jag har alltid varit förtjust i Stockholmsskildraren Lundell, jag gör mentala noteringar varje gång han sjunger om en gata, en stadsdel. Därför gillar jag också när han sjunger om buss 46, som "kränger neråt Slussen" medan Lundell "står tyst i den bullrande bussen".
Och ljusstrålen under färd? Jo. formuleringen fanns i de gamla bussarna, där du tog ett steg ner för att bryta ljusstrålen, och därmed öppna dörren för att gå ut.
Akustiska skivan 12 sånger hade arbetsnamnet Ensam, men det valdes bort eftersom skivbolaget tyckte det lät för ledsamt. 12 sånger var sanningsenligt och beskrivande, och dessutom en hommage till en av Lundells idoler, Randy Newman, som släppte sitt andra album 12 songs, redan 14 år innan Lundells motsvarighet.
(Från Den vassa eggen, 1985)
Efter de två mellanplattorna,
Sweethearts och
12 sånger, blev det dags för Lundell att göra en "riktig" uppföljare till
Kär och galen. Till en början planerades en levnadsglad skiva med låtar som
Mellan hägg och syrén. Det skulle vara sommar och ljusa, glada sånger.
Verkligheten trängde sig dock på och slutresultatet blev ett helt annat dubbelalbum, Sveriges fortfarande mest berömda skilsmässoplatta.
Kyssar och smek är den vackra ballad som fick avsluta sida 1 i det gamla vinylformatet.
Vänd dej inte om(Från inspelningarna av
Det goda livet, 1987, men utgiven först på
Livslinjen 1975-1991)
Till och från så gör artister och deras producenter märkliga val när album ska sättas ihop. Att den här vackra och sorgsna balladen inte platsade på Det goda livet är en gåta.
"Jag vaknade upp i en lägenhet på Kungsholmen och gick ut och tog tidningen och sjönk ihop och kände att nu kommer ingenting mer bli sej likt i det här landet", skriver Lundell i texthäftet till Livslinjen 1975-1991. Låten handlar nämligen om morgonen efter mordet på Olof Palme.
(Från Utanför murarna, 1989)
Fyra år efter skilsmässoplattan så kunde Ulf Lundell sjunga att "det känns som att det var evigheter sen, vi två kunde le mot varann". Om Lundell och hans ex-fru verkligen var vänner igen, kan man så klart fråga sig, men låten är en anspråkslös men trevlig Lundellbagatell med ett försonande budskap, snygga körer och fint gitarrspel av Janne Oldéus.
Jag tror inte att Lundell någonsin har spelat denna live, vilket är synd.
(Från samlingsskivan Öppna landskap 7595)
När Ulf Lundell skulle ge ut två samlingsskivor - Öppna landskap 7595 och Slutna rum 7595 - så valde han att spela in tre nya låtar till vardera skivan.
Den låt som står ut från dessa sex är balladen Lejon på Gotland, med text inspirerad av Bosnienkriget:
"Nu ligger Grosnyj i mitt vardagsrum
Sarajevo i mitt kök
Det är blod i hallen
I hela lägenheten"
(Från Män utan kvinnor, 1997)
En av få producenter som har lyckats göra någonting nytt med Ulf Lundells musik är Lars Halapi, som producerade Män utan kvinnor. Tyvärr fick han bara ett försök på sig, att få Lundells musikaliska universum att vidga sig en aning.
Halapi lyckas få Lundell att överge den tungfotade rocken, för ett mer akustiskt uttryck, som i denna gungande, svängande tripp genom ökenlandskap, tillsammans med "babywritern", som om jag förstår det hela rätt är Lundells skrivmaskin...
(Från Omaha, 2008)
Ulf Lundells sista (?) krig med producenten Kjell Andersson kom att röra albumet Omaha, som blev för svulstigt, enligt Lundell själv. Således gavs den mer "ruffa" versionen av albumet ut 2019, elva år efter originalalbumet.
Jag tycker balladen Lär dej älska mörkret fungerade redan på första versionen av albumet, och den låter lika bra i den ruffa versionen.
Vi får bland annat fin Lundellsk naturlyrik:
"Gulsparvar och bofinkar har börjat igen
Sjunger i bokskog och snår
Hasselns hängen dallrar i en vind som ljuger vår
Bäckarna porlar
Sexti snart min vän
Lär dej älska mörkret
För ni ska umgås mycket sen"
På något sätt hade Lundell kört in i en återvändsgränd i och med Omaha. Striden med Andersson var tuff och det dröjde fyra år innan Rent förbannat släpptes. (2010 hade skivan En öppen vinter följt med i boken med samma namn.)
Rent förbannat lider förvisso av Lundells numera kroniska oförmåga att sålla i låtmaterialet. Hellre ett dubbelalbum till varje pris, tycktes vara devisen när vi fick album som Club Zebra, Lazarus och, just, Rent förbannat.
Det är synd, för om vi plockar ut de tio bästa låtarna från
Rent förbannat, så är det en ren käftsmäll från en pigg och arg Lundell.
Skiten vinner är ingen stor Lundellåt i sig, men den visar Lundells ärligt kända vrede över samhällsutvecklingen - och uppfriskande nog är låten endast strax över två minuter lång! Kanske Lundells kortaste låt någonsin, om vi räknar bort
Nog nu, som skrevs som filmmusik till filmen
Sömnen och bara är 1 minut och 45 sekunder.
(Från Tranorna kommer, 2019)
Rosslig Lundell i ännu en av de där vackra balladerna som han har excellerat i under hela sin karriär. Så mycket lättare, så mycket mer värt att lyssna på, än de allra flesta av hans rockigare låtar.
Ännu en gång - precis som i Ljusstrålen under färd - har Lundell läst en skylt; på den här så står det "Endast färgat glas", i containern där man återvinner glas.
Utifrån denna lilla värld spanar Lundell ut över den stora världen, och sedan tillbaka till sin egen tillvaro:
"När Dylan fick priset drack jag mej full
Ringde efter en taxi drumlade in
På pizzerians golv
Blev utkörd direkt med mitt enmanskalas"
Här är länken till hela spellistan:
